Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Ernst Jungen: Socialpolitik och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialpolitik och socialism 477
Den trygghet och säkerhet, vartill modern socialpolitik syftar, kan
icke nås utan motsvarande uppoffring. Ett dylikt system, som
bygger helt och hållet på principen "hjälp till självhjälp", är otänkbart
med hänsyn till nuvarande inkomstfördelning, och det skulle
dessutom verka i hög grad orättvist genom att ställa de
produktionsfaktorer, som representeras av kapitalet och naturtillgångarna, utanför
ansvaret för dessa åtgärder. I Amerika har man bland
fackföreningsfolket börjat diskutera frågan om att i viss utsträckning ålägga
företagarna denna vård om människomaterialet. Ur principiell
synpunkt kan man kanske inte resa några allvarliga invändningar mot
en sådan lösning. Kapitalets ägare skulle få ett helt annat ansvar
inför den mänskliga arbetskraften, om de kände sig pliktiga att sörja
för densamma på samma sätt som de nu måste taga vård om sin
boskap, sina maskiner, sina skogar etc. Men för det första skulle
detta icke lösa vårt problem i full utsträckning (det finns former
av socialpolitisk verksamhet, som det icke under några förhållanden
kan sägas vara den enskilde arbetsgivarens sak att övertaga), och
för övrigt skulle en sådan lösning vara praktiskt outförbar. I
princip ändras det heller ingenting, förutsatt att beskattningsnormen är
rättvist avvägd. Det är ju ändå näringslivet, som får vidkännas en
större del av dessa utgifter, även om de gå omvägen genom vanlig
beskattning. Ytterst blir detta system i den mån det bygges ut,
ett led i en rättvisare inkomstfördelning, och i sina konsekvenser
betyder det en ytterligare inskränkning i förfoganderätten över
privat egendom. Teoretiskt kan ju beskattningen drivas hur långt som
helst ända till den punkt, där det kapitalistiska företagets privata
karaktär helt upphäves.
Så länge privat företagsamhet över huvud existerar, kan det
emellertid icke vara ett arbetarintresse att driva en sådan beskattning
utöver en bestämd gräns, men det torde å andra sidan utan vidare
vara klart, att ett effektivt socialpolitiskt reformarbete måste få sin
återverkan på beskattningens område. Detta är en sanning, som den
socialistiska politiken i stat och kommuner har fått göra bekantskap
med, och som den i framtiden i ännu högre grad får göra sig beredd
på att se i vitögat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
