Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Olle Flodman: Värdeproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 Olle Flodman
Ett försök i denna riktning skall här göras. Tyvärr har det icke
varit möjligt att utföra denna avsikt i sin helhet utan att delvis
tillgripa ett enkelt matematiskt uttryckssätt, som visserligen för det
goda med sig, att tankegången blir desto klarare för den, som äger
erforderliga förutsättningar, m.en gör den kanske obegriplig eller i
varje fall svårförståelig för den, som saknar detta nödvändiga
verktyg. I en kort tidskriftsartikel kan naturligtvis icke värdeproblemet
i sin helhet behandlas, därtill fordras större utrymme. En
begränsning har vidtagits med avseende på produktionsmedlen. För att en
framställning skall bli fullständig1 kräves icke blott, att de färdiga
tingens relativa värde härledes, det kräves även en
undersökning av vilka relativa andelar de för tingets förfärdigande i anspråk
tagna produktionsmedlen tillerkännas av tingets slutliga värde. För
att icke diskussionen skall behöva fullföljas alltför långt, avses här
endast en sådan produktion, i vilken arbetet är det enda
produktionsmedlet, d. v. s. jord och råvaror finnas i överflöd i förhållande till
den erforderliga mängden och produktionen bedrives utan kapital.
Läsaren må härav icke draga den falska slutsatsen, att
framställningen är avsedd såsom ett bevis för att arbetet är den enda
värdebestämmande faktorn på produktionskostnadssidan, då alla
produktionsmedel tagas i anspråk.
En nybyggare har lagt sin hydda så nära intill en rikt givande
källa, att vattenhämtningen för honom icke innebär något som helst
arbete. Om han hämtar upp ett ämbar eller tio är för honom
likgiltigt. Det enda, som intresserar honom är vattnets användning;
är han av gammalt van att för sitt dagliga bruk använda mycket
vatten, skall han så göra även nu i sitt nya liv; är däremot hans
behov obetydligt, blir även hans förbrukning1 obetydlig. Men som sagt
besväret med upphämtningen har intet som helst inflytande på hans
förbrukning. Antag att mannen är en vattenvän. Han hämtar då
först upp ett ämbar för att släcka sin törst, det andra låter han
sin häst dricka, av det tredje tillreder han sin soppa och med det
fjärde tvättar han sig. Om han består sig med blommor, behöver
han ett femte ämbar för att vattna dem och med ett sjätte skurar
han sitt golv. Han skulle gärna hämta upp ett sjunde och ännu flera
ämbar, eftersom vattenhämtningen ej förorsakar honom någon möda,
men då han ej kan finna användning för mera, låter han det vara
noe och nöjer sig med de redan upphämtade ämbaren.
Hans behov av vatten är fyllt till det yttersta och han har ändå
övernog därav inom sitt omedelbara räckhåll. Hans behov är fyllt
till fullständig mättnad, men likväl är tillgången riklig. Hur skall
detta kunna förklaras? Det kan icke ges någon annan förklaring
än den, att nybyggaren kan tillfredsställa sitt vattenbehov utan
arbete, utan uppoffring, utan kostnad. Naturen har icke blott förlänat
honom riklig tillgång på vatten, den har därjämte givit honom detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
