Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Olle Flodman: Värdeproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårdeproblemet
vatten på ett sådant sätt, att han kan tillägna sig det efter behag,
utan någon tanke på vad det kostar honom. Om vattnet befinner
sig i källan eller i hans ämbar inne i hyddan är likgiltigt, det har
likväl samma värde, är av samma ekonomiska betydelse, utgör precis
samma tillgång utan någon åtskillnad. Därför kan nybyggaren
tillfredsställa varje tänkbart delbehov, hur obetydligt det än är.
Intensiteten av det sista delbehovet — skurningen av golvet — är alltså
mycket liten. Skurningen kan ju uppskjutas. Vattnets gränsnytta
är följaktligen i detta fall mycket liten och dess värde som en följd
därav nära nog noll.
Låt oss gå ett steg vidare och förändra förutsättningen så tillvida,
att det icke varit nybyggaren möjligt att lägga hyddan så nära
intill källan, utan att han varit nödgad av en eller annan anledning —
likgiltigt vilken — att lägga den så, att det tar 5 minuter att bära
hem varje ämbar. Scenen blir nu en helt annan. Nybyggarens liv
är hårt och ansträngande. Endast med uppbjudande av sina yttersta
krafter under en lång arbetsdag, omfattande i genomsnitt t. ex. 12
timmar, förmår han skaffa sig livets nödtorft, ty på något annat
sätt kan han icke få det. Han måste därför strängt hushålla med
sin arbetskraft för att få den att något så när räcka till. Uttröttad
efter 12 timmars hårt arbete i skog och mark kommer nybyggaren
hem till sin hydda sent om aftonen, hungrig och törstig. Han
befinner sig vid gränsen för sin prestationsförmåga för dagen och
endast verkligt trängande behov har han krafter nog att tillfredsställa.
Med vattenämbaret beger sig nybyggaren till källan, där han
släcker sin törst med ett första ämbar, ty han går givetvis icke hem
för att dricka och sedan tillbaka för att hämta nästa ämbar. Sedan
han druckit, fyller han ämbaret ännu en gång, varefter han beger
sig hem för att vattna hästen. För dessa två ämbar har han alltså
uppoffrat 5 minuter. Sedan han hämtat ett tredje ämbar, börjar han
tillredelsen av soppan. Han är smutsig och eftersom han är en man
med sinne för renlighet går han efter ett fjärde ämbar för att bli
i tillfälle att tvätta sig. Nybyggaren har nu burit vatten i 15 minuter
och han känner sig ännu mera uttröttad än vid hemkomsten, men
när han betraktar sina vissnande blommor, kan han icke uraktlåta
hämta ytterligare ett ämbar för att vattna dem. Vattenhämtningen
har hittills krävt 20 minuter, 20 dyrbara minuter, men likväl skulle
nybyggaren behöva offra ytterligare 5 minuter på ett sjätte ämbar,
ty golvet är fortfarande oskurat. Han befinner sig nu vid
avgörandet. För varje ämbar han hämtat, har olustkänslan på grund av den
tilltagande tröttheten stegrats, samtidigt som känslan av
tillfredsställelse minskats efter hand delbehoven tillfredsställts. Känslan av
obehag väger nu vid det sjätte ämbaret ungefär lika med det behag
behovstillfredsställelsen väntas skänka. Endast en obetydlig
övervikt skall komma den ena vågskålen att sjunka. Han ser på sitt
smutsiga golv, gärna skulle han vilja rengöra det, men plötsligt slår
honom tanken: det kan utan olägenhet uppskjutas till morgondagen.
Avgörandet är träffat och nybyggaren nöjer sig med fem ämbar. Be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
