Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Olle Flodman: Värdeproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 Olle Flodman
hovstillfredsställelsen är avskuren efter det femte delbehovet, det
sjätte är avkopplat.
I ett tredje fall kan antagas, att vattenhämtningen kräver en tid
av 10 minuter för varje ämbar. Om nybyggaren fortfarande ville
hämta hem fem ämbar, skulle detta ta en tid av 50 minuter i anspråk.
Sk uttröttad som han är, orkar han ej med detta, i varje fall vill
han icke underkasta sig så stor ansträngning för ett så relativt
obetydligt behov som blommornas vattning. Han måste begränsa sig,
men skall han fortfarande begränsa tiden till 20 minuter som i det
föregående fallet ? Det beror på hur högt han skattar den personliga
renligheten. Alldeles säkert vill icke vår man gå till sängs smutsig,
utan underkastar sig mödan att hämta även det fjärde ämbaret,
varigenom han blir nödsakad att utöka sin redan förut tillräckligt långa
arbetsdag med ytterligare 10 minuter. Han gör detta, ehuru kanske
först efter mycken tvekan. I stället för 20 minuter kommer
nybyggaren sålunda att för vattenhämtningen använda 30 minuter.
Utökningen av arbetsdagen med 10 minuter innebär i och för sig ingen
orimlighet, då det icke kan bli tal om någon absolut gräns för den
fysiska prestationsförmågan inom de gränser vi här röra oss. Det
möter därför ingen svårighet för honom att utöka arbetsdagen med
ytterligare några minuter, blott att ett behov föreligger, som är
tillräckligt starkt att framkalla denna ansträngning. Han avkopplar
emellertid det femte behovet och nöjer sig med fyra ämbar, ett mindre
än i förra fallet.
Här äro tre exempel på, huru en person tillfredsställer ett behov
under successivt stegrade uppoffringar, från uppoffringen noll till 5
minuters och därefter till 10 minuters arbetstidsuppoffring för varje
delbehov samt en successiv ökning av arbetstiden från noli minuter
till resp. 20 och 30 för det totala behovet, och huru han under
trycket av dessa stegrade uppoffringar måste alltmera inskränka sin
behovstillfredsställelse. Efter hand som arbetstiden stegras får han lov
att ge efter på kravet på det ena ämbaret efter det andra. För varje
delbehov vill han icke offra arbetstid mera än till en viss gräns, så
att ju betydelselösare han anser delbehovet vara, desto mindre
arbete vill han offra på detsamma. Den totala arbetstid han är villig
offra på ett helt behov blir sedan beroende på huru han värderar
delbehoven. På så sätt kan man konstatera ett fast och orubbligt
förhållande mellan arbete och behovstillfredsställelse, ett förhållande
-som är av den art, att ju mera arbete som erfordras, desto mindre
måste behovstillfredsställelsen bli och omvänt ju mindre arbete som
erfordras, desto större kan behovstillfredsställelsen bli.
Förhållandet mellan arbete och behovstillfredsställelse är alltså omvänt.
Fordras intet arbete blir behovet tillfredsställt till fullständig mättnad,
men så snart arbetet kommer med i spelet, verkar detta som en sax,
som obönhörligt klipper av behovstillfredsställelsen vid en viss punkt
och läget av denna punkt på behovsintensitetens skala blir allt högre
ju mera arbete behovstäckningen tar i anspråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
