Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Olle Flodman: Värdeproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värdeproblemet 49S
Värdet av varje vattenämbar är icke lika stort i alla tre fallen. I
första fallet kunde nybyggaren utan ansträngning förse sig med så
mycket vatten han behagade. Han kunde utan olägenhet
tillfredsställa samtliga sina delbehov, även det svagaste, det han kände det
minsta begäret efter att tillfredsställa. Vi ha redan konstaterat, att
vattnets gränsnytta i detta fall är nästan noll. Av exemplet om
mjölsäckarna ha vi vidare funnit, att varje säcks värde måste vara
detsamma som den sista säckens, gränssäckens. När gränsenhetens värde
är lågt, måste därför varje enhetsvärde vara lågt. Värdet av varje
vattenämbar är alltså i detta fall mycket lågt. När vattenhämtningen
tog 5 minuter i anspråk för varje enhet kommo vi ett steg högre upp
på behovsskalan. Det sist tillfredsställda behovet var något
intensivare, därmed gränsnyttan och följaktligen enhetsvärdet något större.
På samma sätt blev enhetsvärdet ännu större, när hämtningen av
varje vattenämbar tog 10 minuter i anspråk.
Det är således härlett, att enhetsvärdet stiger med den ökade
arbetsmängden, ett resultat som är alldeles analogt med
produktionskostnadsteorin. Men analogin är endast skenbar. I vår härledning
har det ingenstädes framkommit, att en varas värde skulle
bestämmas av den vid dess produktion nedlagda arbetsmängden. Tvärtom
har det tydligt framgått, att varans värde bestämmes av dess
inneboende egenskaper såsom vi uppskatta och värdera dem. Varan får
•sitt värde genom en psykologisk process i vår hjärna,
värderingspro-.cessen, och denna har ingenting att skaffa med det uppoffrade
arbetet. Men det är arbetets uppgift att klippa av
behovstillfredsställelsen, att begränsa varumängden, och det är denna arbetets passiva
roli vid värdebestämningen, som är orsaken till det fasta och
oupp-lösliga sammanhanget mellan värde och arbete i den kapitallösa
produktionen. Vi ha visserligen endast behandlat det subjektiva värdet,
icke det objektiva bytesvärdet, men en jämförelse med t. ex. Ricardo
i denna punkt må icke desto mindre vara tillåtlig. Han säger: "Om
den i varorna realiserade arbetsmängden reglerar deras bytesvärde,
imåste varje ökning av arbetsmängden höja värdet av den vara, på
vilken den användes, liksom varje minskning måste sänka detsamma."1
Detta är ingenting mindre än raka motsatsen till det resultat
gräns-nytteteorin kommer. Här är det arbetsmängden, som reglerar värdet,
där var det värdet, som reglerade arbetsmängden, d. v. s. det var
värdet, som bestämde huru mycket arbete, som kunde uppoffras. Att
säga att en sak har ett visst värde, emedan den kostat en viss
arbetsmängd, kan aldrig bli detsamma som att säga, att emedan en sak
värderas på ett visst sätt, emedan den anses komma att fylla ett visst
behov, kan en given arbetsmängd uppoffras på densamma. Men att
klart inse den praktiska följden av gränsnytteteorins syn är icke så!
lätt. Den består däri, att den färdiga produktens nytta är den
primära värdebestämmande faktorn, nyttan som
produktionskostnads-teorin ofta tappar bort. För produktionskostnadsteorin är det alltid
1 a. a. § 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
