Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Olle Flodman: Värdeproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4% Olle Plodman
lätt att göra sig skyldig till samma förhastade slutsats som Adam
Smith: "Om t. ex, inom en nation av jägare, det vanligtvis kostar
dubbelt så mycket arbete att döda ,en bäver som en hjort, skulle
naturligtvis en bäver kunna utbytas mot eller vara värd två hjortar.
Det är naturligt, att det som vanligtvis är produkten av två dagars
eller två timmars arbete, skall vara värt dubbelt mot det, som
vanligtvis är produkten av en dags eller en timmes arbete/’1
Det är visst inte så säkert, att en bäver under sådana förhållanden
utan vidare blir vard två hjortar. Förutsättningen för att detta
skall inträffa, att alltså den tid som användes på att döda bävern
skall få samma värde som den tid, som användes på att döda
hjortarna, är uppenbarligen den, att en bäver gör samma nytta som tvä
hjortar. Härmed äro vi inne på varornas relativa värden.
Antag, att en nybyggare, som har tillgång till goda jaktmarker, i
genomsnitt per dag under 10 timmars arbetsdag skjuter fem fåglar
samt att en annan intill en fiskrik sjö bosatt nybyggare under samma
tid fiskar tio fiskar. Båda behöva ibland dietombyte’. Jägaren blir
trott på att ständigt äta fågel och fiskaren behöver litet fågelkött som
ombyte i sin enformiga fiskdiet. För att söka få till stånd en
bytesuppgörelse beger sig fiskaren till jägaren. Vilket blir nu resultatet
av deras underhandlingar? Emedan en fågel och två fiskar kräva’
en produktionstid av 2 timmar vardera, blir värdeförhållandet en fågel
lika med två fiskar, (svarar Smith, ett påstående vari såväl Ricardö
som Marx instämma. Men är detta så säkert? Låt oss undersöka
saken närmare!
Fiskaren kommer alltså till jägaren med sin dags fångst tio fiskar
och föreslår honom ett jämt byte med hans dagsfångst fem fåglar.
Det är ju rättvist, då som grund för detta bytesförhållande ligger
ett dagsverke. (Men jägaren är icke utan vidare villig gå in härpå,
utan han vill betänka sig ett ögonblick. Kanhända han jagar endast
en dag och fiskaren likaledes fiskar endast en dag av veckans sex
arbetsdagar. De övriga fem använda de på annat sätt. Om han nu
byter bort hela sitt jaktbyte, blir ham tvungen att leva på fisk en
hel vecka. Det är han just icke hågad att göra. Han är ingen
särskild beundrare av fisk. Fågelkött är mera näringsrikt, mera
välsmakande och långt mycket hållbarare. Nej, han vill under inga
förhållanden gå in på detta byte, trots att även han, med hänsyn
till den uppoffrade arbetsmängden, anser det rätt och billigt. Men
han är en fri man och han är icke villig1 att gå in på en affär, som
visserligen skulle förskaffa honom ett välkommet dietombyte, men
samtidigt en sämre koist, än vad han faktiskt redan har till sitt
förfogande under en hel vecka. Han säger alltså nej till fiskarens
förslag, men börjar samtidigt undra, om de icke skulle kunna byta en
mindre mängd. Tre fåglar t. ex. skulle han vara villig avstå och sex
fiskar skulle bereda honom det dietombyte, ,-som han så länge längtat
1 Adam Smith: Wealth of Nations, Bok I, kap, VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
