Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAN LÄSARNA
Karl Marx eller Hendrik de Man?
Det är de Man själv som formulerat kravet; antingen — eller? Välj!
Själv »färdig med marxismen», vill han att även andra skola vandra
samma väg. Tråkigt nog, måste man säga. Ty härigenom har han själv
ställt sig i ett absolut motsatsförhållande till Marx som visst icke varit
nödvändigt. Det må därför vara vår sak att säga: både — och! Varken
den ene eller den andre men båda!
Vad är det egentligen som skiljer i Karl Marx’ och Hendrik de Man’s
åskådning? I stort sett — alltså den genomgående skiljelinjen, ty de
små differentieringarna ha vi ingen anledning att syssla med i denna
artikel — är det frågan, hur människorna se samhällsförhållandena, eller
rättare frågan, varför människorna reagera så olika mot
samhällsföreteelser överhuvud. Marx har angivit anledningen ligga i sociala och
ekonomiska förhållanden, vilka enligt hans åsikt utlösa en intresse- och
klasskamp — i vår tid mellan »bourgeoisi och proletariat»: ägare och
icke-ägare av produktionsmedel —, vars mål med logisk nödvändighet blir
socialismens förverkligande. De Man ser i reaktionerna — vilka han
givetvis ej förnekar, tvärtom förstorar — mera en känslosak. För
proletariatet blir IFörefintligheten av ett »socialt mindervärdeskomplex»
drivkraften: i sin expansion hämmade driftanlag, vilka individerna söka kom-»
pensera genom viljeinriktade föreställningar om »hur det borde vara»
o. s. v. Vem som helst kan se, att det här icke föreligger någon
skiljaktig uppfattning i själva sakfrågan. Både Marx och de Man äro
överens om att samhällsförhållandena äro sådana att de böra ändras.
De Man talar visserligen med en viss överlägsenhet om begreppen
klasskamp och utsugning, men förnekar ej direkt vare sig det ena eller
det andra. Båda konstatera att människorna i gärning och vilja reagera
mot rådande förhållanden, ehuru — och här ha vi den väsentliga
skillnaden — Marx söker grunden härtill i sakläget, de Man i psykologiska
relationer. Marx är / sin förkunnelse realisten, som liksom ser saker och
ting utifrån — han utgår i allt från bevisade fäkta! — De Man är
känslomänniskan, som hellre vill tro, en människa, som letar efter »inre»
ingivelser: instinkter, drifter, känslor, viljef öreställningar... Men att
göra Marx till materialisten — en sådan som tror på endast yttre orsaker
— och de Man till motsatsen — idealisten är att förvränga verkligheten.
Marx var idealist till sinnetaget men en ovanligt klarseende
verklighetsmänniska / sin forskar gärning (att han var mindre verklighetsmänniska,
mindre praktisk i det privata livet är en helt annan sak); de Man är
säkerligen även han idealist, men han blundar därför icke för
verkligheten, ehuru han underskattar miliöinflytandet (socialist, liberal,
bonde-förbundare, högerman, bolsjevik, fascist etc. äro enligt de Man endast
olika sätt att reagera mot precis samma samhällsförhållanden; de Man’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
