Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - Gunnar Myrdal: Den svenska penningkrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska penningkrisen 533
krediter billigare till vissa näringar än till andra. Stegrar eller
sänker man räntesatser, gör man ju det i syfte att nå vissa verkningar
på produktion och pris. Stegrar man dem för att få ner
levnadskostnaderna finns det ju, som sagts, ingen anledning att låta denna
stegring gå ut över byggnadsverksamheten, där slutresultatet för
hyrorna kanske vore det motsatta. Ej heller finns det skäl att låta
stegringen gälla industrier, vilkas låneefterfrågan är synnerligen
oelastisk, vilket betyder att de låna och företaga lika mycket, åtminstone
på kort sikt, oavsett räntefot; en redistribution av inkomster och
förmögenheter i och för sig på detta slumpvisa sätt kan ju inte vara
motiverad. Än mindre finns det skäl att trycka vissa näringar, som
redan förut gå på bankruttens rand, och där arbetslösheten även utan
en extra depression är olidlig. Däremot finns det skäl att
koncentrera räntehöjningen på vissa företaganden, där man speciellt önskar
effekt, t. ex. varuspekulation, och att där ibland sätta räntan
prohi-bitivt hög på ett sätt som icke kan genomföras, om räntehöjningen
skall gälla hela näringslivet. Och därigenom verkligen göra diskontot
effektivt. Ty det är klart, att är räntestegringen bara tillräckligt
kraftig, så ökar den förvisso lagringskostnaderna i en grad, som verkligen
blir utslagsgivande för lagringens omfattning. Något motsvarande
gäller räntesänkning.
Vad här föreslagits är ju det som kallas kreditdiskrimination och
kapitalransonering. Den kan ju icke genomföras utan intimt
samarbete med affärsbankerna. Svårigheterna att genomföra en
kapitalransonering äro utomordentligt stora och för alla väl medvetna. Dock
vill jag här påpeka, dels att den närvarande isoleringen från den
internationella kapitalmarknaden i många hänseenden gör sådana
åtgärder mer effektiva och dels att det egentligen blott är på längre
sikt, som kapitalransonering blir ineffektiv genom att det lättrörliga
kapitalet söker ut sina ginvägar. Men här gäller det just ett
korttidsproblem : en möjlig krissituation, där man överväger åtgärder med
veckors eller månaders räckvidd. Och skulle en allvarlig krissituation
visa sig bli långvarigare, vilket — jag understryker det — ligger
fullkomligt inom det tänkbara, blir man i alla fall tvungen till så starka
tvångsregleringar av landets näringsliv av annan art, att
kapitalransoneringen bara blir en detalj, som då blir effektiv just på grund av
hela den miljö av planmässig tvångshushållning, vari den i så fall
kommer att fungera.
Den föregående analysen av den svenska penningpolitiska situatio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
