Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - Gunnar Myrdal: Den svenska penningkrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534 Gunnar Myrdal
nen är genomförd utan att vi därvid haft i sikte något visst program
för penningväsendets reglering i Sverge under de nya förhållandena.
Innan jag går över till det praktiska problemet framför oss, vill jag
kort sammanfatta slutsatserna. De äro framförallt följande.
Vilken penningpolitik vi än välja att söka genomföra, så böra vi bereda
oss på mycket svårartade kris förhållanden inom vårt näringsliv
såsom säkert möjliga och kanske sannolika. Dessa grunda sig på det
beroende, vari vårt näringsliv står till hela omvärlden. Vårt inre
prissystem är icke en sluten mekanism, som vi själva efter behag
kunna reglera, allra minst med rent penningpolitiska metoder. Det
är möjligt, att den internationella situationen snart nog ljusnar. Det
är också möjligt, att den internationella krisen stelnar i någon slags
frusen stabilitet. Men det finns också en stiltje som föregår stormen.
Den som vill räkna säkert bör räkna med de oerhörda riskerna för
allmänt sammanbrott i Central- och Osteuropa och även annorstädes.
En lättsinnig förtröstan, t. ex. efter receptet: var dag har nog av
sin plåga, och kommer dag så kommer råd, är icke tillrådlig. Jag
förnekar icke möjligheterna, att vi kunna i någon mån avskärma oss
från en allmän europeisk finanskatastrof, om den inträffar. Men
det går inte av sig självt, inte utan förutseende åtgärder. — Den
andra slutsatsen är denna, att de penningpolitiska medel, som stå
riksbanken till förfogande, äro betänkligt svaga och skulle visa sig
än mer svaga i en verkligt påfrestande situation. Allra svagast står
riksbanken, om den icke vill eller kan kraftigt kontrollera
växelkurserna genom valutahandel, och om den icke vill överväga
möjligheterna att med affärsbankernas bistånd ernå en uppspaltning av den
svenska kapitalmarknaden genom kreditdiskriminationer och
kapitalransonering.
Eftersom varje program vid sitt genomförande kan komma att
möta hart när oöverstigliga svårigheter, och eftersom varje program
vid sitt genomförande nödvändigtvis måste trampa intressen på
fötterna, av dessa båda skäl bör riksbanken överväga möjligheterna att
nå en närmare kontakt med intressena eller låt oss mera neutralt
säga: näringslivet. Riksbankens ledning har redan erfarit och
kommer att erfara det än mer i en nära framtid, då man mera allmänt
vant sig vid de nya förhållandena, att penningpolitiken icke längre
är guldmynt fotsmekanik utan politik i ordets egentliga mening.
Lägg märke till att den nu förestående pappersmyntfotsregimen i
detta hänseende icke är lik tiden strax efter kriget. Då uppfattades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
