Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - Gunnar Myrdal: Den svenska penningkrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska penningkrisen 537
Lägg märke till att en sänkning av arbetslönerna vid fasta
grosshandelspris ej är ett rimligt alternativ fastän det ofta påstås så. Det är
praktiskt ogenomförbart utan upprivande strider på
arbetsmarknaden, vilka vi icke kunna utstå. En lönenedpressning kan vidare icke
bli allmän, eftersom icke alla avtal äro uppsagda. En
lönenedpressning i fråga om blott de utlöpande avtalen, där lönerna icke ligga
högst, skulle blott ytterligare öka dislokationen mellan löner i olika
näringar. Den skulle vidare just på grund av att den icke är
allmän nödgas gå desto djupare, om den allmänna arbetslösheten icke
i alla fall skulle stegras. Rent teoretiskt — d. v. s. om man
antoge det orimliga, att en allmän lönenedpressning vore praktiskt
genomförbar — skulle den dessutom vara ytterligt riskabel. Den
skulle väntas ha en de fiatorisk tendens genom att sänka och ändra
arbetarklassens och därmed konsumenternas köpkraft och
efterfrågan. Man glömmer, då man påyrkar dylika åtgärder, att vi befinna
oss i en allmän ekonomisk kris, som därtill just nu håller på att
tillspetsas, och att i en kris det alldeles icke är sant att vad man tar
på det ena hållet ger man åt det andra. Axiomet, att det hela är
lika med sina delar, gäller icke då detta hela förändras både till
kvantitet och kvalitet och förändras just på grund av den ändrade
uppdelningen. "Köpkraftsmisstaget" förtjänar litet noggrannare
studier innan man har rätt att våga sig på experimentet. I närvarande
läge är det emellertid onödigt: det räcker ju att påpeka, att en
allmän lönenedpressning av aktuellt praktiska skäl är utom räkningen.
Tramset om lönenedsättningar för att giva industrin räntabilitet
såsom en i närvarande situation tillrådlig åtgärd är rent hyckleri, som
för att vara omedvetet och alltså icke direkt oärligt förutsätter en
betänklig brist på insikt om det verkliga läget på arbetsmarknaden och
i konjunkturen.
Om vi skulle vara överens så långt att detta är den enda praktiska
linjen: att prolongera avtalen och sedan inrikta oss på att hålla
ned arbetslösheten så mycket som möjligt, varvid en stegring av
grosshandelsprisen blir ofrånkomlig, så blir nästa fråga: vilken
penningpo-litisk deklaration från riksbankens sida korresponderar emot detta
syftemål? Här bör enligt min mening riksbanken göra en
spekulation, som må synas djärv, men situationen är kritisk och en viss
dristighet är ofrånkomlig. Riksbanken bör kalkylera med att —
under vissa andra förutsättningar, ifråga om näringspolitiken,
vartill jag strax kommer— grosshandelsprisen skola kunna stegras i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
