Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - Gunnar Myrdal: Den svenska penningkrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538 Gunnar Myrdal
önsklig grad, fastän levnadskostnaderna hållas oförändrade. Ett
konstant levnadskostnadsindex skulle alltså vara deklarationen, eller
rättare sagt: ett inom vissa gränser, säg 5 proc. åt vardera hållet,
konstant levnadskostnadsindex. Indexet bör noga definieras liksom de
tillåtna marginalerna, så att allmänheten vet vad den kan tro på.
Vilket index man väljer är av underordnad betydelse — budgetvikter
äro relativt oväsentliga — men om ett nytt index håller på att
utarbetas passar det ju utmärkt. Har man möjligheter att välja en
smula i fråga om budgetvikter, bör man i eget intresse söka få med
så litet som möjligt av priskänsliga varor, ty pressen mot
marginalerna kan förvisso komma att bli stark.
Antagandet, att ett fixerat levnadskostnadsindex skall tillåta nog
av prisförhöjningar i fråga om grosshandelsprisen för att möjliggöra
de djupare syftemålens uppnående, bygger på följande grunder.
Levnadskostnaderna innehålla en massa poster, som icke alls förändras
på kort sikt, t. ex. försäkringar o. dyl. Vissa andra poster måste
antagas förändras blott föga, eftersom det mellan grosshandels- och
detaljprisen finns produktionskostnader, vilka äro konstanta, t. ex.
arbetslöner o. dyl. Vissa synnerligen viktiga poster i en
levnadskostnadsbudget måste rentav ställa sig lägre vid stegrad
företagsverksamhet, t. ex. hyror (se ovan) och i synnerhet skatterna, som då be-,
frias från en del av de med arbetslösheten förenade bördorna.
Framför allt får man icke glömma, att vi sedan länge haft ett allmänt
prisfall, varunder levnadskostnaderna släpat efter. Det finns här
ett glapprum, som bör kunna fyllas.
Emellertid skall icke fördöljas hur vansklig denna spekulation är,
att konstanta levnadskostnader verkligen skola tillåta en så stark
stegring av grosshandelsprisen, att vid fasta arbetslöner arbetslösheten
kan begränsas så pass att den blir uthärdlig. Spekulationen är farlig,
framför allt om något nytt oroselement i världssituationen skulle
tillstöta och krisen förvärras. Riksbankens deklaration skulle då
kunna springa som skört glas och krisläget ändå sannolikt bli
olidligt. Såvida inga andra skyddsåtgärder vidtagas, anser jag denna
politik mycket våghalsad. — En lönenedpressning åter är som sagt
icke att tänka på.
Vilka andra åtgärder äro då möjliga i syfte att förstärka denna
penning- och näringspolitik, för det fall att under vintern ett kritiskt
läge av en eller annan anledning skulle uppkomma? Jag
återkommer här till vad jag nyss framhöll om nödvändigheten, att riksban-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
