Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Gunnar Myrdal: Diskriminering av räntan. Svar på anmärkningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596 Gunnar Myrdat
Problemet i hela dess vidd kan naturligtvis icke diskuteras i denna
lilla polemik. Men jag vill gärna ha påpekat, att det "samröre"
mellan penningpolitik, näringspolitik och finanspolitik, varom
generaldirektör Orne talar, redan existerar och alls inte behöver föreslås.
Det existerar i så måtto, som riksbankspolitiken för sin
genomförbarhet och än mer för sin effektivitet är alldeles beroende av bl. a.
vad som göres eller underlåtes, t. ex. inom finanspolitiken eller på
arbetsmarknaden. Eller låt oss se saken från andra synpunkten,
vilken just för ögonblicket, medan den svenska kronan befinner sig
i drift, råkar vara mera aktuell: den arbetslön arbetsgivarna kunna
bjuda och arbetarna kunna kräva är beroende av penningpolitikens
inriktning och av dess grad av effektivitet, d. v. s. av utvecklingen
i fråga om produktpris och växelkurser. "Samröret" existerar
alltså i utpräglad grad, men hur det är med samarbetet är en annan
fråga. Saken bör kanske, för att undvika all onödig friktion i en
farlig situation, icke diskuteras i detalj. Men ingen skada är ju
skedd om som exempel påpekas, vad som redan stått i alla tidningar,
nämligen att riksbankens två mest uppseendeväckande åtgärder efter
guldmyntfotens övergivande — 8 proc. diskontot och nu senast det
förtvivlade försöket att anknyta kronan till pundet — vidtagits utan
kontakt med affärsbankerna, där man därför naturligt nog reagerade
med bestörtning och skepsis. I samband med båda tilldragelserna
har vidare finansministern skyndsamt låtit meddela, att åtgärderna
icke vidtagits i samförstånd med honom eller regeringen, vilket
möjligtvis kan tyckas knepigt gjort från hans och regeringspartiets
enskilda synpunkt men dock knappast varit ägnat att stegra
förtroendet till riksbanken och till effektiviteten av dess politik, och inte till
regeringen heller, vad det beträffar. Det ger ju in- och utlandet en
högst besynnerlig föreställning om hur Sverges ekonomiska politik
för närvarande handhaves. Är föreställningen riktig, är det så
mycket värre. Denna allmänna isoleringsmetod har inte ens den
fördelen, att större hemlighetsfullhet kan vidmakthållas. Staden är
ju liten och landet också. Handelsbiträden och bankkamrerare följa
utvecklingen på vår penningmarknad från timme till timme med
samma intresse som en fotbollsmatch och äro i allmänhet alldeles
korrekt informerade om allt som säges och avses i de intimare
kretsarna. Hela affärsvärlden visste t. ex. på pricken, hur otillräckliga
riksbankens resurser voro vid försöket att anknyta kronan till
pundet och kände därtill nära nog alla de närmare omständigheterna vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
