Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Gunnar Myrdal: Diskriminering av räntan. Svar på anmärkningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diskriminering av räntan 597
beslutets fattande. En bidragande orsak till det snabba
misslyckandet var vidare, som alla veta, vissa tidningars uttalanden, som
tydligen icke styrdes genom några hänsyn; vilket bl. a. har sin orsak
i att regeringen åtminstone dittills icke har hållit så god kontakt med
pressen och med ledarna för de andra politiska partierna, som varit
ändamålsenligt. Så nog ha vi vad generaldirektör Orne kallar "av
varandra oberoende intressen", men hur de "utöva kontroll över
varandra och hålla varandra i jämvikt" samt med vilka
konsekvenser för vårt ekonomiska liv, det är vad frågan gäller.
Man måste enligt min mening sätta in ett konstruktivt tänkande
på uppgiften att söka finna medel att förhindra, att
samhällsmaskineriet i kritiska situationer dirigeras i olika riktningar och under
ömsesidig medveten och omedveten obstruktion från de olika
verkställande organen, skilda åt medelst mer eller mindre vattentäta
skott. Och man har därvid framförallt att söka befria sig från den
gamla liberal-demokratiska fiktionen, att det bara är det offentligas
administrativa verk och myndigheter, som representera exekutiva
organ i en modern samhällsekonomi. Det från den liberala epoken
nedärvda balans- och motviktssystemet, till vilket generaldirektör
Orne refererar, fungerar icke längre tillfredsställande. Maskineriet
behöver i rätt stor utsträckning justeras, om det icke skall urarta
till ett direkt hinder för en lugn och smord samhällsutveckling.
Oavsett nu våra åsikter i detta hänseende — och jag hyser på denna
punkt en uppfattning, som åtskilligt avviker från generaldirektör
Ornes — borde vi väl ändå kunna komma överens om att i en
särskilt kritisk situation vissa element av planhushållning rent
tillfälligtvis kunde få införas; om inte i annat syfte så för att
vidmakthålla en obruten utveckling av det privatkapitalistiska systemet.
Det liberalekonomiska samhällstänkandet, som är katastrofteorins
själva antites, kan likväl komma att visa sig ha varit den ideologiska
makt, som tillsammans med mycket annat fört världen fram till
sammanbrottets rand. Det förblindar människorna och framför allt de
ledande personligheterna för realiteten i vad som sker genom att
ständigt föra deras tankar om aktuella situationer upp till en evig
och tidlös, abstrakt rymd, där blott jämvikt råder. Och det
tenderar att binda deras händer i ett stelt och begränsat
handlingsschema, när det i farliga situationer gäller att ingripa.
Generaldirektör Orne smickrar mina oskyldiga och tämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
