Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Gunnar Myrdal: Diskriminering av räntan. Svar på anmärkningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598 Gunnar Myrdal
självklara förslag att åtminstone under penningkrisen söka ernå en
högre grad av samordning och enhetlig planmässighet inom svensk
ekonomisk politik genom att påstå, att det "hör till det farligaste,
som någonsin föreslagits". Jag gissar, att han icke blir överraskad,
om jag säger raka motsatsen. Ingenting är enligt min mening
farligare än det älskvärda och sansade liberala lättsinne, den brist på
förutseende och vilja till organiserad planmässighet, som råder i
vida kretsar bland vårt folk och tillsynes även på ledande håll. Man
väntar och gör alls ingenting i det längsta för att slutligen tvingas
till rent desperata åtgärder, vilka just därför att de icke tillgripits
förr och därför att de icke samordnas med andra åtgärder i samma
syfte, ofta misslyckas, varefter man, efter mera väntan, drives till
nya och allt mer desperata ingrepp. Den tesen vet generaldirektör
Orne, att jag skulle kunna illustrera genom en noggrannare analys
av de sista månadernas ekonomiska politik här i landet.
Planhushållningen är därför viktig bl. a. för att de nödvändiga ingreppen
skola kunna hållas så små och så effektiva som möjligt.
Sedan är det ju en öppen fråga, på vilka organisatoriska vägar
man i en kritisk situation i högre grad skall kunna nå en effektivare
sammanbrytning av näringsintressena, en likriktning av det
offentligas och av de enskilda social- och intressegruppernas göranden och
låtanden. Jag hade närmast tänkt mig ett ekonomiskt råd
sammansatt av särskilt för ändamålet specialiserade representanter för de
stora yrkes- och näringsorganisationerna. Under den sista
generationen ha ju dessa organisationer vuxit upp till mäktiga realiteter
inom den formellt autokratiskt-liberala rätts- och kulturstaten. Skulle
någon försöka orientera sig i modern ekonomisk politik och därvid
blott ta hänsyn till riksbank och förvaltning m. m., så skulle han
fara vilse i minst lika hög grad, som om han ville söka förstå vårt
statsskick genom att läsa i 1810 års konstitution. Dessa institutioner,
som jag nyss hänsyftat på, ha redan dominerande betydelse, men de
hjälpa just därigenom till att bryta sönder den "automatiska inbördes
kontrollen mellan självständiga parter", varom generaldirektör Orne
talar; såvida nämligen icke en integration av någon art kommer till
stånd, vilken skulle gälla ej blott inom de särskilda "marknaderna"
i och för sig utan framför allt mellan de olika "marknaderna". Det
är i sista hand denna "institutionalisering" av den fria konkurrensens
samhälle, som ligger under det närvarande eländet, åtminstone måste
det te sig så från liberalekonomisk synpunkt. Guldmyntfoten, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
