Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Gunnar Myrdal: Diskriminering av räntan. Slutreplik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diskriminering av räntan 609
riktigt framhåller, "ingalunda lika nytt som ordet". Att behandla
denna idé såsom en ren utopi, och det enbart på grund av det gamla
reaktionära argumentet om den "mänskliga naturen" samt på grund
av ett par, som generaldirektör Orne säkert själv medger,
synnerligen schablonmässiga allmänna omdömen om Sovjetryssland och
Förenta staterna, förefaller mig vara överdrivet. Den socialistiska
samhällskritiken har ända från början varit inriktad på att
framvisa den privatkapitalistiska produktionsordningens desorganisation
och planlöshet. Skulle arbetarvärlden mera allmänt fastna i
reaktionärt liberala tankevanor — och ingenting är så reaktionärt som
småborgerligheten — vill jag förutsäga, att denna rörelse kommer
att mista sin rangplats såsom samhällsutvecklingens avantgarde, och
att därefter initiativet snart nog kommer att övergå till andra
socialgrupper ; märkvärdigare saker ha hänt här i världen. Det är
visserligen aldrig försent att ändra åskådning, inte ens för en stor
folkrörelse, men att i trött skepsis göra det just nu, när tiden börjar mogna
för den sociala ordningens organisation och reorganisation,
förefaller mig besynnerligt — ehuru alls icke otroligt. Den ekonomiska
omdaningen kommer emellertid att fortsätta i alla fall, fastän då
framdriven uteslutande genom de stora företagargenierna och under
inflytande av den starkt progressiva tekniska och sociala forskningen — i
så fall kanske emot arbetarrörelsen. En åsiktskantring har närmast
sina konsekvenser för rörelsens egen styrka och livskraft. Jag har i
annat sammanhang haft tillfälle att ge uttryck åt den uppfattningen,
att det engelska arbetarpartiets katastrof djupare sett haft sin orsak
i partiets bristande vilja att stå för socialistiskt konstruktiva idéer
på det ekonomiska området.1
Liksom säkert tidskriftens övriga läsare tackar jag för
generaldirektör Ornes besked i arbetslönefrågan. Det är i så måtto
förtjänstfullt, som det klart antyder sambandet med det
penningpolitiska problemet. För att fullt förstås bör det läsas tillsammans med
hans inlägg i den nyssberörda diskussionen i Nationalekonomiska
föreningen, där han — utan att förutsätta en uppgång av prisnivån
i guldmyntfotsländerna — förordade en penningpolitik inriktad på
den gamla guldpariteten och ernådd genom en nedpressning av det
svenska näringslivets produktionskostnader. Det motsatta
penningprogrammet går ut på att tvärtom söka lätta kredittrycket och i nå-
1 Se Nordisk Tidskrift, detta års novemberhäfte, "Penningkrisens
upprinnelse’*.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
