Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Gunnar Myrdal: Diskriminering av räntan. Slutreplik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61Ö Gunnar Myrdal
gon ringa mån höja färdigprodukternas pris för att därigenom hålla
konjunkturen så god, att arbetslönerna kunna stå vid ungefär
oförändrad nivå. I alla händelser vända vi oss emot en frivillig deflation
för guldparitetens skull. Generaldirektör Orne synes nu alldeles
förbise den oerhörda depression med åtföljande arbetslöshet och
arbetsmarknadsstrider, som skulle bli följden av hans penningprograms
realiserande. Han överskattar vidare alldeles uppenbart vinsten av
detta resultat, som ju skulle vara den gamla guldparitetens
återvinnande: guldmyntfoten är just nu desorganiserad och ger ingen
säkerhet varken gentemot inflation eller än mindre gentemot en
fortsatt deflation (alltså efter guldparitetens eventuella återställande
genom en deflation); den framtida internationella värdestandard,
varpå vi alla hoppas, blir kanske alls icke en guldmyntfot. Han
förbiser därtill, att ej alla kollektivavtal äro uppsagda, på grund
varav en allmän lönenedskruvning för närvarande är en tom fiktion.
Han förbiser än vidare, att en produktionskostnadsnedpressning
egentligen bara skulle gå ut över lönearbetarna (jämte det
riskbundna företagskapitalet); de fasta räntekostnaderna stå ju
orubbade. De samhällsgrupper, som skulle tjäna på generaldirektör
Ornes penningprogram, bestå därför av de finansiärer, som sitta med
botteninteckningarna i det svenska näringslivet, och vidare de
spekulanter, som äro fördomsfria och kapitalstarka nog att effektivt
tillvarataga chansen att för slumppris lägga sig till med
bankrutte-rade företag. Denna synpunkt är speciellt av betydelse, eftersom
det skulle bli fråga om en avsiktligt framkallad förvärring av en
redan rådande svårartad ekonomisk kris. Generaldirektör Orne
förbiser dessutom en hel mängd andra förhållanden, som jag icke kan
få plats med i denna korta replik men vartill jag mycket snart
ämnar återkomma i annat sammanhang. Blott ännu ett påpekande:
generaldirektör Orne tycks alls icke ha observerat de skäl, på grund
varav man genom en intelligent politik kan hålla levnadskostnaderna
totaliter tämligen oförändrade, även om en viss stegring av
färdigprodukternas partipris tillåtes. Dessa skäl äro bl. a. grundade i det
förhållandet, att vi för ögonblicket icke ha "jämvikt" i prissystemet.
Återigen är det de liberalekonomiska jämviktsidéernas alltför
omedelbara tillämpning på en aktuell situation, som för hans tankegång
vilse. Man kan inte, som generaldirektör Orne konsekvent gör,
förbise, att den ena eller den andra penningpolitiken skapar alldeles
olika konjunkturer. På tal om generaldirektör Ornes nyligen fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
