Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Alrik Jacobi: Striden om prästlönejorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614 Alrik Jacobi
kastning skall fördelas på skilda ändamål, måste ett flertal olika
myndigheter — statliga, kyrkliga och kommunala — beredas tillfälle att
kontrollera förvaltningen, som härigenom blir onödigt tungrodd och
dyrbar. De kommunala organen, som i första hand ha att ordna
med utarrendering o. dyl., ha ej intresse av att åstadkomma någon
stegring av avkastningen utöver vad som erfordras för att pastoratet
skall få största möjliga bidrag till sina prästlönekostnader. Att
därutöver få något överskott, som utan vidare skulle komma
kyrkofonden till godo, är något som man mindre bryr sig om. Den centrala
myndighet, som sitter inne med den största ekonomiska
sakkunskapen på detta område och som också handhar förvaltningen av den
värdefullaste delen av prästlöne jorden, domänstyrelsen, har också
svårt att härav få ut full avkastning på grund av bl. a. den
omständigheten, att skogsmarken är splittrad på ett otal små områden,
som måste förvaltas och redovisas var för sig.
Om sålunda enighet råder därom, att en förbättrad ordning
beträffande prästlöne jordens förvaltning är av behovet påkallad, S3, gii
meningarna så mycket mer i sär i fråga om riktlinjerna för en
omläggning. Olika principer ställas här emot varandra, centralisation
mot decentralisation. Den viktigaste motsättningen, som dock ej
alltid öppet utsäges, gäller dock uppenbarligen frågan, huruvida
staten eller kyrkan i första hand skall tilläggas förfoganderätten över
de stora kapital det här rör sig om.
Som socialiseringsnämnden i sitt betänkande påvisat, kan man
tänka sig åtminstone fyra olika institutioner, som rent teoretiskt
skulle kunna göra anspråk på äganderätt till den ecklesiastika jorden,
nämligen:
statskyrkan; staten;
lokalkyrkorna; församlingarna
Vare sig man håller på den statliga eller den kyrkliga
äganderätten, har man här möjlighet att välja mellan en centraliserad eller
en decentraliserad förvaltning. Om de kyrkliga intressenas
förespråkare numera likväl tämligen enhälligt samlat sig kring
decentra-lisationsprincipen, har detta säkerligen sin grund däruti, att
statskyrkan i vårt land saknar en särskild central förvaltning. Icke ens
i fråga om kyrkofonden, som ju dock bildats just för tillgodoseende
av kyrkans gemensamma behov, har riksdagen velat tillerkänna
kyrkan någon särskild äganderätt, utan denna fond står liksom rikets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
