Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Alrik Jacobi: Striden om prästlönejorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Striden om prästlonejorden 615
övriga kapitaltillgångar under statens förvaltning och disposition.
Inom den kommunala förvaltningen är däremot en viss gräns
uppdragen mellan kyrkliga och borgerliga organ, och detta har nog
medverkat därtill, att man från kyrkligt håll funnit sig mera tilltalad av
en decentraliserad förvaltningsordning. Härtill kommer också den
omständigheten att, om saken bedömes ur rättshistorisk synpunkt,
de lokala kyrkliga samfunden (församlingarna) torde vara de
enda kyrkliga organ, som kunna komma med några mera vägande
rättsanspråk.
Ställer man sig åter på den bl. a. i det socialdemokratiska
partiprogrammet hävdade ståndpunkten, att den kyrkliga egendomen bör
höra samhället till, kan man även här diskutera de två alternativen
centralisation eller decentralisation. Programformuleringen utesluter
ingalunda en sådan anordning, varigenom denna egendom
överlämnas i resp. kommuners besittning, och även om i så fall
förfoganderätten till en början anförtroddes åt den kyrkliga kommunens
(församlingens) organ, vore därmed icke sagt, att egendomen för all
framtid skulle disponeras för kyrkliga ändamål, utan kunde
statsmakterna här som i alla andra fall — t. ex. i fråga om skolorna
— fritt besluta om överflyttningar av en befogenhet från den
kyrkliga till den borgerliga kommunen. Frågan om prästlone jordens
statliga eller kommunala karaktär bör i stället i främsta rummet
betraktas som en lämplighetsfråga.
Ser man saken ur denna synpunkt, har man först att taga
ställning till spörsmålet, huruvida det kan vara önskligt, att de här
ifrågavarande jordegendomarna oförändrat bibehållas i samhällets ägo
eller om de utan alltför tyngande formaliteter böra få avyttras,
eventuellt utbytas mot andra kapitalplaceringsobjekt. Kyrkans
målsmän synas i allmänhet föredraga det förra alternativet, även om man
måste medgiva, att denna förmögenhetsplacering ej alltid är den
mest räntabla. I gengäld har, såsom 1931 års prästlöneutredning
framhåller i sitt betänkande, den kyrkliga förmögenhetens
nuvarande placering möjliggjort dess bevarande för sitt ändamål sedan
elfte och tolfte seklen, trots alla förändringar i tidsförhållandena,
krig, revolutioner och andra omvälvningar. Även ur social
synpunkt kunna nog vissa skäl andragas för bevarande av denna
ordning. Prästgården är i många socknar den enda
jordbruksfastighet, som befinner sig i offentlig ägo, och ett avyttrande av en dylik
egendom kan, även om det för ögonblicket ter sig som en god affär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
