Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624 Nat Eligaf
ett varuhuslejon, för med sig hem den äckliga parfymen från
kvinnopubliken, om vars hyllning han är säker. Han försummar sin fru
och håller just på att bli fast för en samvetslös rysk kokott, då sonen
Etienne, odågan, räddar fadern åt sin mor, vilken förstår honom
bättre än far och släktingar, som vilja sätta in honom på
uppfostringsanstalt.
Tjusningen med detta vardagliga, borgerliga sorgespel, som stöpts
i komedi form, är den okonstlade, på en gång fräna och medelsamma
ton, vari det hållits. Man lever med dessa människor i deras
sorgliga såväl som glada belägenheter, delar ljuvt och lett med dem på
ett långt medkänsligare sätt än i allmänhet på teatern. Varpå det
kan bero, att en författare kan nå en dylik suggestiv verkan, är hans
egen hemlighet. All god teater är suggestiv teater, ty teaterns första
villkor är massverkan. Men Etienne är också ett stycke dramatisk
konst, en diktares verk, om man så vill, för så vitt man därmed menar
"ett avsnitt av livet, sett genom ett temperament". Förf:s största
trollkonst består emellertid i att kunna lägga in humor och raljeri i
ett ämne, beläget så långt inne på tragedins mark.
Man hann inte få med så mycket av den franska nationalteaterns
hela stilrikliga och stilriktiga stora repertoar på 4 kvällar, men något
bland det viktigaste och bästa fingo vi i alla fall se. Först och främst
Tartuffe, som all världen känner till och därför är mest begriplig.
Den spelades nu kanske litet blekt på gammal teatertradition men
skickligt avpassad efter dagens konstnärliga mode journal: realistiskt,
okonventionellt, chosefritt. Vi såg här en Tartuffe av lagom
begåvning, lagom hyckleri, lagom anskrämlighet men med omåttlig
glupskhet på köttets och sinnets njutningar i alla bemärkelser. Intet försök
att göra figuren stor i last och ondska, blott en ytterligt gemen typ
av list, lystnad, hyckleri etc. Flere av sidofigurerna stodo snarare
högre än lägre i förhållande till Tartuffe själv.
Sitt bästa gav M. Bernard och hans trupp emellertid i de båda
nutidsstyckena Korparna och Affär är affär. Deras tillblivelseår ligga
visserligen några tiotal år tillbaka i tiden men i ord och handling
känna vi i stort sett igen vår egen tid. "Korparna" äro
samhällslivets hyenor, vilka suga blodet ur en faderlös familj, som berövad
sitt manliga stöd komplett dukar under i närkamp med livet och
verkligheten. Som det här framställes blir det en animal-biologisk
förintelseprocess av den mest uppskakande verkan. Man var inte
bekymrad för tragiska slut och inte det ringaste i behov av "happy
ends" på den tiden . . . "Affär är affär" visade en av affärslivets
uppkomlingar i all sin uppblåsta prakt. Bara det vräkiga porträttet
på väggen med den häpna, tillgjorda, pretentiösa minen utlöste ett
sus av komisk rörelse. Det var våra dagars uppkomling, mannen,
som köper allt — hertigliga slott, lyx, vänner, kvinnogunst — för
pengar. Också den sceniska framställningen kom oss här närmast,
liksom den kom den konstnärliga fulländningen närmast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
