Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teater 625
Har man en gång börjat att skriva skådespel, kan man sedan inte
mera låta bli, sade den unge Shaw. Iakttagelsen har besannat sig
på den alltjämt lika unge 75-åringen. Shaw kan helt enkelt inte
lägga upp och i närvarande stund är han mitt oppe i något nytt,
som, om man fick tro titeln, skulle vara "För sant för att vara
bra" ... Shaw tillhör icke dem, som bli tamare med åren. Han blir
djärvare. I att göra krumsprång och saltomortaler. Och i fråga
om sådant är Karusellen (Dramaten) bland det djärvaste och mest
halsbrytande han gjort. Han har satt till livsuppgift att överraska
och måste nu ständigt slå sina egna rekord och slå volt över sina
egna volter. Det är hans dorn.
Nu får man inte tro, att Karusellen tillhör eliten av Shaws
dramatiska produktion. Han har ofta varit pratsammare men
pratsamheten har aldrig märkts så intensivt förut. Det är Shaw’s sätt att
åldras, inte det vackraste men avgjort det mest tröttande. Emellertid
— i fråga om uppslag och idéer är han alltjämt lika frisk och
oupphunnen. Han kan blott icke genomföra dem lika lekande lätt och
fräckt nonchalant som förr. Sin politiska trosbekännelse,
socialismen, har han i själva verket aldrig ställt på huvudet, inte heller nu,
men det har roat honom att visa upp demokratins avarter och
risker. Bara för ett alldeles speciellt fall dock — som förresten har
omisskännlig likhet med svensk politik februari 1914. Hela pjäsen
är ett politiskt tankeexperiment, en fantasi, en parlamentarisk
disputationsakt, där bevis och motbevis slå ned klara och åskådliga som
från en talartribun. Shaw av 1930 är alltjämt samma kaos av klara
idéer som i begynnelsen.
Och dock . .. Karusellen spelar 30 år framåt i tiden men är —
förlegad. Den har framförts för sent hos oss, den är dock 2—3 år
gammal, en kritisk ålder för ett ögonblickskåseri som detta.
Det är i alldeles särskild grad egendomligt och i alldeles
särskild grad en tillfällighet att Molnárs båda stycken Supé och Ett
tu, tre, och av dem egentligen bara det första, fyller andra syften
än att roa för stunden... I Supé avkläder Molnár ett typiskt
middagssällskap dess andliga och moraliska polityr genom ett
arrangerat "avslöjande" av värdens brottslighet, som inte var någon
brottslighet utan ett utklädselskämt. Då skojet upptäckts, återta alla som
efter tryckningen på en knapp sina välanständiga, smickrande miner
och ordnade ansiktsveck. Av det hela blir betydligt mer kvar än
miljöskildring och typkarikatyrer, det blir ett ganska elakt gapskratt
över societetshyckleriet och den nödtorvtigt överpudrade falskheten
i allt umgängesliv. En liten rolig och uddig sak.
"Ett, tu, tre", är knappast annat än teaterteknik, pjäsmakeri och
maskinmässighet. Det handlar om, hur en bankdirektör för att
behålla det ekonomiska förtroendet hos sina förmögna amerikanska
vänner tvingas att på några korta middagstimmar göra om sin
chaufför till bankdirektör och finansman — allt för att skaffa den
ameri-4o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
