Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626 Nat Ellgar
kanska flicka han tagit under sina vingars skugga en acceptabel man.
Hon har nämligen förälskat sig i chauffören och nekar med
amerikanskt kvinnlig envishet att avstå från honom. Hur experimentet
lyckas får man vara med och konstatera under halvannan orolig och
nervspännande timme. Det enda tänkvärda i stycket är vilket
beklämmande stort värde det yttre skalet har här i världen, hur litet
innehållet betyder i förhållande till formen och att kläderna göra
mannen.
Vasateatern presenterade en social satir så god som någon i och
med uppförandet av Carl Zuckmayers Skomakarekaptenen från
Kö-penick — en titel, som ger fullt tillfredsställande besked.
Den allbekanta episoden om den frigivne straffången — som sökte
pass för att få arbete och arbete för att få pass men inte kunde
få någondera delen på hederligt sätt och därför hittade på den
förtvivlade utvägen att skaffa en kaptensuniform och plundra
stadskassan och passbyrån i Köpenick — behöver inte berättas om igen. Att
emellertid göra det på scenen, kryddat med de många bekanta och
pikanta detaljer, som denna gång gjort verkligheten många gånger
underbarare än dikten, måste anses i hög grad berättigat.
Egentligen är inte heller scenen rätta platsen, rättaste platsen är filmen.
Världens vackraste ögon av Sarment är också det vackraste
skådespel, som givits denna höst i Stockholm. Komedi-teatern har för
ett ögonblick återgått till något, som en tid var dess alldeles egna
genre. Den som vill vila sin själ från det bullrande oväsendet i den
övriga repertoaren har fått en tyvärr redan övergiven tillflyktsort.
Handlingen i en så vacker dikt tilldrar sig inte på stora torget eller
på all far vägarna. En världsfrämmande drömmare med det
satiriska namnet Napoleon lyckas för några korta ögonblick bli åtrådd
av sin själs älskade och famnas av världens vackraste ögon, tack
vare den bistra omständigheten, att de icke kunna se. Då den
lycklige rivalen åter uppträder, får Napoleon åter försvinna i natten. Så
enkelt är motivet och på så enkelt underlag kan ett vackert drama
byggas upp.
Komediteatern hade lyckligtvis icke lagt in något artistiskt
raffinemang i tolkningen av denna känsliga, direkt på hj ärtesträngarna
spelande poetiska sak. Enkelt och okonstlat i regi och spel gavs
detta dramatiskt stillastående men inåt så mycket mer fullödiga
stycke. Det är icke mycket att skildra i ord, att tala eller skriva
om — det måste ses och upplevas av dem, som ha det rätta sinnet.
Ett kvickhuvud har påstått, att det var Spekulation med statens
pengar av den med allmänna medel understödda Dramatiska teatern
att spela ut Armonts & Marchands komedifars med nämnd titel.
Men mer än en tom vits är icke detta omdöme, ty "Spekulation"
är ett ovanligt roligt och rörligt skoj med vissa saker och ting i det
moderna affärslivet. Någon vidare trovärdighet får man ju inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
