Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1931 - Händelser och spörsmål - Statsrevisionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÖ Händelser och spörsmål
samheten kan brista betänkligt i fråga om organisation o€h planmas^
sighet.
Så har det stora sinnessjukhuset i Hälsingborg, vilket togs i bruk så
sent som 1926, visat sig illa planerat särskilt beträffande
ekonomiavdelningen, men även om ock i mindre grad på andra håll. Sammanlagt ha
nödiga ändrings- och reparationsarbeten redan dragit en kostnad av be*
tydligt mera än 100,000 kr., och likväl kvarstår det ännu åtskilligt att
rätta, i den mån så för rimlig kostnad kan ske. Så synas t. ex.
maskinpersonalens bostäder vara hart när obeboeliga, därför att skakande
maskiner icke givits en lämplig uppställning, och ett till anstalten hörande
bageri har ännu icke kunnat tagas i bruk. I förbigående må det här
omnämnas, att man genom upptagande av bageridrift vid sjukhuset skulle,
såsom revisorerna i en särskild anmärkning visat, kunna göra en årlig
besparing i driftskostnaderna på ej mindre än 16,000 kr.
Beträffande detta bygge är det medicinalstyrelsen, som närmast har
att ansvara för sin arkitekts underlåtenhetssynder. Men det tycks inte
vara mycket bättre beställt vid byggen, som utföras under
byggnadsk-styrelsens omedelbara överinseende, fastän denna myndighets chef och
övriga tjänstemän, i motsats till medicinalråden, borde vara i alldeles
särskild grad kompetenta att leda och övervaka sådana arbeten. Vad
revisorerna ha att anföra om vissa ombyggnadsarbeten vid veterinärinsti^
tutet och centralanstalten för jordbruksförsök, tyder åtminstone på att
det även inom byggnadsstyrelsen slarvas inte så litet vid planerandet av
offentliga byggnadsarbeten och vid kontrollen över deras utförande.
Det ligger naturligtvis nära till hands att se ett samband emellan,
detta och det förhållandet, att byggnadsstyrelsens befattningshavare från
chefen hela raden utefter, enligt vad revisorerna i en särskild paragraf
omnämna, åtaga sig privata uppdrag i en omfattning, som gör det
förklarligt, art de inte alltid kunna ägna sin statstjänst erforderlig omsorg.
På senaste tiden har det gång efter annan hänt, art staten ansett sig
böra ekonomiskt bistå enskilda, vilka låtit förleda sig att deltaga i
ekonomiskt ruinerande företag av vilseledande utredningar, verkställda av
statligt auktoriserade ingenjörer. Särskilt har det ofta gått illa för
intressenter i större avdikningsföretag. Statsrevisorerna lämna nu ett nytt
exempel pá vad dylik sakkunskap kan åstadkomma från det pågående
banbygget Ulricehamn—Jönköping. Kostnadsförslaget för detta bygge, som
upprättades år 1925 av ingen mindre än chefen för västra väg- och’
vattenbyggnadsdistriktet, slutade på cirka 7 miljoner, och detta förslag;
låg, sedan det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen granskats, till grund
för myndigheternas beslut. Nu har samma man i egenskap av kontrollant
vid bygget funnit, att kostnaden för banans byggande på grund av
olika omständigheter däribland en otillfredsställande förundersökning av
terrängen sannolikt kommer att överstiga den beräknade med ett avsevärt
belopp. Huruvida felet bör antagas bottna i otillräcklig kompetens eller
annat, kan man icke utläsa ur statsrevisorernas berättelse.
Vinst- och förlustkontot för denna s. k. nödhjälpsbana kommer sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
