Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1931 - Händelser och spörsmål - Statsrevisionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och sporsmål 51
att redan från början tyngas av en betydande merutgift för ränta och
amortering utöver den beräknade, och frågar man sig då, om det är
tänkbart, att balansen kan återställas genom en motsvarande inkomstökning,
blir svaret mycket nedslående, ifall man för svarets avgivande vill hämta
ledning i revisionsberättelsens redogörelse för de enskilda järnvägarnas
sätt att betala sin skuld till staten.
Av denna redogörelse framgår nämligen, att ett flertal sådana
järnvägar icke under året kunnat betala varken räntor eller amorteringar. Det
gäller här stora belopp. Trots det att under budgetåret verkställts
eller beslutats avskrivningar på tillsammans ungefär 6 miljoner, har dett
förfallna men icke likviderade skuldsumman stigit med ytterligare
ungefär 2 miljoner. Orsaken härtill är framför allt minskning i
trafikinkomster, varvid givetvis denna minskning till en del står i samband med
krisen, men säkerligen i vida högre grad föranletts av den pågående
trafiköverflyttningen från järnvägståg till automobiler. En tillfredsställande
räntabilitet lär heller icke för flertalet banor kunna återvinnas enbart
genom rationalisering av drift och organisation, och revisorerna fästa
uppmärksamheten på den fara, som hotar antingen vårt näringsliv eller
våra statsfinanser allt efter som järnvägarnas drift måste nedläggas eller
upprätthållas med statsunderstöd. Revisorernas krav på en förutsättnings-»
lös undersökning av möjligheten art genom reglering av konkurrensen
mellan bilar och tåg säkerställa järnvägsdrift på bibanorna i önskvärd
utsträckning synes därför välgrundat.
Av erinringarna mot stats järnvägarnas förvaltning är det endast en, som
är av allmännare intresse. I denna klandras järnvägsstyrelsen dels för
att den utan nödtvång på ytterligare tio år förlängt ett ofördelaktigt
kontrakt med en tysk firma om leverans av bromsutrustning för
godsvagnar (tryckluftbroms av systemet Kunze-Knorr). Men dels ock framför
allt klandras den därför att den gjort allt vad den kunnat för att hindra
de enskilda järnvägarna från att skaffa sig en billigare och till synes)
bättre broms, den s. k. Transitbromsen, som grundar sig på en svensk
uppfinning. Motivet härtill uppgives ha varit en önskan att till varje
pris upprätthålla enhetligheten beträffande bromstyper inom svenskt
järnvägsväsen. Revisorernas framställning visar, att järnvägsstyrelsen först
gjort ett fåfängt försök att utverka Kungl. Maj:ts förbud för enskilda
järnvägar att använda annan tryckluftbroms än Kunze-Knorr t. o. m. vid
drift uteslutande på egna banor. Framställningen härom motiverades
framför allt därmed, att det vore tänkbart, att stats järnvägarna kunde
komma att tvingas övertaga den ena eller andra av dessa banor, och att
de därför borde vara försedda med samma bromstyp som statsbanorna.
Betecknande för den hänsynslöshet, varmed styrelsen sökt främja
monopolställningen för den tyska bromsen i Sverge är, att man i inlagan till
kungen beträffande användningen av denna bromstyp i andra europeiska
stater lämnade klart oriktiga uppgifter.
Sedan styrelsen icke lyckats att på detta sätt hindra försök i större
skala med Transitbromsen, har den försökt nå samma mål genom atfe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
