Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 31 jan. 1932 - Henrik de Man: Sociala krafter i Tysklands kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Proletariseringen av arbetsfunktionen är en omedelbar följd av
företagens tillväxt och en längre driven arbetsfördelning som följer
därav. Om man också kan säga om de anställdas arbetsfunktion i
de stora företagens tekniska och handelsavdelningar, att de
tillsammans utgöra en "utbruten del av företagarfunktionen", så har
likväl för flertalet denna utbrytning nått sådana mått, att de
anställdas arbete ofta är ännu mer specialiserat, ännu mer själlöst och mer
beroende än många industriarbetares. Man finner därför också ofta
i de anställdas nationalsocialistiska ideologier protesterna mot livets
mekanisering, för vilken man gör inte bara kapitalismen utan
överhuvud den industriella kulturen ansvarig, starkare betonad än i det
marxistiska proletariatets socialistiska läror.
Den andra formen av manschettproletariatets proletarisering är
i fråga om det sociala läget överhuvud, så som detta återspeglas i
inkomsternas storlek och graden av säkerhet för existensen. Också
här har den ekonomiska krisen bara gjort en tendens akut, som
redan förut verkat som kronisk. Tillväxten av de anställdas antal
räckte nämligen inte till att uppväga den trängsel kring dessa
yrken, som berodde dels på medelklassens utarmning och dels på
flykten från fabriksarbetet inom de proletära klasserna. Den
omfattande undersökning, som under de senaste åren gjorts av inkomsterna
för de lägsta och mellersta grupperna av anställda (alltså för den
stora mängden) visar för 1929 ett genomsnitt av 162 mark per
månad, alltså mindre än genomsnittslönen för flertalet yrkeslärda
arbetargrupper. En annan undersökning, som likaledes företagits från
icke-socialistiskt håll visade för två år sedan att 19,6 proc. av de
anställda hade anställda till fäder. Ur industriproletariatet kom,
räknat efter fadern, 25 proc. av de manliga och 28,4 proc. av de
kvinnliga anställda, under det att nästan alla de övriga sjunkit ned
från högre skikt.
Så länge välståndets kurva steg kunde trots allt
manschettproletariatet fylla sin roll som en reservoar, som tog emot de från skikten
omedelbart ovanför och nedanför deklasserade, utan att mer än ett
mindretal av de illa betalda och därför lättast för fackföreningarna
tillgängliga anställda kände sig missnöjda. Flertalet fann sig
tillrätta med sin lott tack vare den större säkerheten for existensen och
det högre sociala anseendet. Men den ekonomiska krisen medförde
en så oerhörd minskning av de anställdas antal, att flertalet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
