Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 31 jan. 1932 - Henrik de Man: Sociala krafter i Tysklands kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna klass redan på grund av detta hot mot deras möjligheter till
karriär och säkerhet råkade i en plötslig och intensiv jäsning.
Detta sociala uppvaknande kom inte så mycket den
socialdemokratiska och kommunistiska rörelsen till godo som nationalsocialismen.
De psykologiska orsakerna härtill äro inte svåra att förstå: vad som
hotas av krisen och av en proletarisering av de anställdas sociala
ställning är just sådana ting, som symbolisera för den stora
mängden anställda, att de höra till en klass som står över proletariatet.
Ju starkare denna massa känner sig proletariserad, dess krampaktigare
bemödar den sig att upprätthålla alla de kännetecken, som skilja den
från industriproletariatet. Därtill hör också sådana ideella
kännetecken som klassmedvetande och politisk åskådning. Därför riktar
sig det typiska sociala missnöjet hos de anställda å ena sidan mot
kapitalismen och å andra sidan mot den proletära socialismen. Ju
starkare trycket av proletariseringen i verkligheten är, dess starkare
klamrar man sig fast vid föreställningen, att man tillhör
medelklassen, dess mer förtvivlat försöker man att åskådliggöra denna
samhörighet i liv och uppfattning.
Vad som gäller de anställda, gäller i hög grad också om det
växande skikt av deklasserade eller av deklassering hotade
medlemmar av medelklassen, som utgöra det s. k. lärda proletariatet
(prolétariat intellectuel). Detta skikt är också ett viktigt och särskilt
gynnsamt rekryteringsområde för nationalsocialismen. Till det hör
tyvärr en mycket stor del av ungdomen, särskilt den akademiska.
Med avseende på det sociala ursprunget är förhållandet nu
omvänt mot förkrigstidens t. ex. för universitetens studenter. Om man
bortser från de obetydliga två eller tre procenten, som komma från
arbetarklassen, komma nästan 2/3 av studenterna från medelklassens
beroende och proletariserade underskikt och bara något mer än 1/3
från de besuttna överskikten, under det att förhållandet var omvänt
före kriget. Resultatet av universitetens överbefolkning å ena sidan
och å den andra det utsiktslösa i att komma fram på flertalet
intellektuella banor är, att professorer och studenter äro behärskade av
det deprimerande medvetandet, att för kanske mer än hälften av
dem, som slutat studierna, kommer inte alls någon yrkesmässig
karriär i fråga, utan man inrangeras — på hur många år vet ingen —
i de arbetslösas reservarmé. Men då det lärda proletariatets stora
massa av samma skäl som manschettproletariatets stora massa håller
fast vid, att de höra till småborgardömet blir den andliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
