Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 29 febr. 1932 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 131
anser vara erforderliga för att bevara kronans värde, alltså ett
relativt högt diskonto och vissa kreditrestriktioner. Man kan därvid
påräkna understöd från alla de låntagare, som inte ha någon mening
om räntans inverkan på priserna, men som lida under att ha fått
sina räntebetalningar ökade. I detta virrvarr av intressen och
meningar kunde regeringen ha gjort ett försök att bringa reda genom
att klart framlägga skälen för den politik, som man en gång slagit in
på, och dra upp linjerna för den närmaste framtiden. En
regeringsproposition av detta innehåll skulle ha tvingat fram ett meningsbyte,
där de olika vägarna blivit belysta och där de, som inte gilla den
nu intagna ståndpunkten, fått lov att tydligt formulera andra
alternativ. Av svårbegripliga anledningar har regeringen underlåtit att
direkt begära riksdagens stöd och även i det nu senast framlagda
förslaget om förlängd befrielse för banken att lösa in sedlarna med
guld uppskjutit diskussionen om riktlinjerna för vår penningpolitik.
Då riksdagen utan debatt bifallit denna regeringens anhållan om
uppskov, betyder det naturligtvis att man i de missnöjda kretsarna inte
är beredd att formulera något annat program och såtillvida
provisoriskt låter regeringens gälla, men det är svårt att förstå vilket
förnuftigt syfte som genom uppskovspolitiken kan gagnas.
KÄNSLORNA MOT RIKSBANKEN ha i stället tagit sig
uttryck i en av framskjutna högermän undertecknad motion att ganska
grundligt ändra formerna för riksbankens styrelse. Man vill ha
industri, jordbruk, handel och sjöfart direkt representerade bland
bankofullmäktige, och man vill öka regeringens inflytande över
bankledningen. Om man ställer sig tvivlande till dessa förslag, är det inte
därför att de nuvarande formerna självklart skulle vara de bästa.
För en utomstående betraktare kan det nog te sig mycket
egendomligt med en riksdagens bank. Men denna form har i praktiken gett
banken en anmärkningsvärt fri ställning gentemot den politiska
makten, samtidigt med att den nödvändiga förbindelsen inte blivit bruten.
Ytterligare ett par regeringsrepresentanter i fullmäktige skulle
antingen göra banken till regeringens i stället för riksdagens, en radikal
förändring som torde behöva mycket grundligt övervägas, eller
också leda till en delning av ansvaret, som knappast någon skulle önska.
Sakkunskapen inom näringslivet kan säkerligen ställas till bankens
förfogande i form av något slags rådgivande organ, där inte bara
näringsidkare i betydelsen av företagare kunde vara representerade
utan också konsumenter och arbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
