Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 29 febr. 1932 - Alexander Schifrin: Sprängämnen i tysk politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delstaterna. Den tyska katolicismen har två fördelar på sin sida i
denna strid: i de områden, där den utövar sitt inflytande, har
den statens maktmedel fast i sina händer, och vidare kan i de
katolska områdena aldrig en högermajoritet för att icke tala om en
fascistisk majoritet uppnås, utan där äro trånga gränser satta för
nationalsocialismens utvidgningsmöjligheter. "Utsläckandet av den
politiska katolicismen", om vilken nationalsocialismen drömmer, vore en
svår procedur. Centern och bajerska folkpartiet kunna drivas ut
ur staten endast med våld och glödande järn. Men kommer det
till en dylik sammanstötning, då är återupprättandet av Rhen- och
Mainlinjen mycket väl tänkbar. Kampen om den fascistiska
diktaturen kan och måste leda till en rikskris. Den territoriella och
politiska gränsen mellan dessa båda krafter sammanfaller med rikets
ömtåligaste inre söm. Det explosiva materialet vid en dylik
sammanstötning finnes då ej i separatismens skäligen betydelselösa
äventyrliga provinsiella desperados, resterna av den separatistiska rörelsen
år 1923, utan i den fascistiska våldsstrategin och den politiska
katolicismens självbevarelsedrift.
Fascismen som ekonomiskt och politiskt sprängämne.
Man måste ha skillnaden mellan nationalsocialismens utveckling
och den italienska fascismens seger klar för sig. Den italienska
fascismen uppstod ur ett politiskt ögonblicksläge. Den sociala
krisen, i den mån den förekom, löpte i det kapitalistiska systemets
periferi. Fascismens stabilisering i Italien kunde endast lyckas,
emedan den sammanföll med världskapitalismens stabilisering och
gynnades av denna. Den tyska fascismen däremot utvecklade sig
direkt ur en social kris med hög spänning och exploderade i centrum
av den europeiska kapitalismen och inom ramen för den hittills
svåraste ekonomiska världskrisen. Den tyska motrevolutionens
sammansvärjning och de tyska småborgarnas hämnd på demokratin ha
kommit världskapitalismen att vackla. De utgjorde denna extra
politiska skakning, som våldsamt skärpt den ekonomiska krisen. Den
holsteinske bonden, den schlesiske medelklassaren, den hessiske
tjänstemannen, som röstade nationalsocialistiskt, visste icke att hans röst
genom att förvärra den tyska kreditkrisen också ledde till en
skakning av den engelska kapitalmarknaden och den stolta pundvalutan,
vars följdverkningar åter skulle drabba Tyskland. På så sätt har
det fascistiska jordskredet i Tyskland utövat en dubbel förstörande
verkan. Det har kastat nya sprängämnen direkt in i den tyska
krisen men också på en omväg genom skärpning av världskrisen.
Den tyska fascismen leder icke allenast till en statskris utan är också
ett socialt och ekonomiskt sprängämne av största kraft.
Om man bortser från de nuvarande maktpolitiska striderna, som
snabbt måste komma till ett avgörande, beror nationalsocialismens
öde väsentligen av två faktorer: om det lyckas den att varaktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
