Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1932 - Al Vanner: Fransk politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammaren till bort mot 1,5 milj. vid valet 1914 men därvid har det
också stannat. Visserligen steg antalet väljare ytterligare något år
1919 men på grund av listvalssystemet minskades antalet
representanter och därefter har den kommunistiska utbrytningen nätt och jämnt
kunnat balanseras, så att röststyrkan icke minskats. Slår man ihop
de röstsummor, som tillfallit båda arbetarpartierna finner man dock
en ökning upp till 2,7 milj., men mandatantalet har stått stilla.
S. F. I. O. tillhör internationalens vänstra flygel. Proletariatets
diktatur och den sociala revolutionen stå som mål. I det praktiska
handlandet är märkelsen kanske icke så stor. Statsrättsligt kräves
politiska rättigheter även för kvinnorna, proportionellt valsystem och
referendum. Ekonomiskt begär man socialisering av faktiska
monopol, industriell demokrati, lättnad i den indirekta beskattningen.
Av-rustningen är just nu en viktig programpunkt.
Frankrike är ett jordbruksland men saknar ju icke helt industri.
I industriregionerna har socialismen som överallt sin naturliga mark
såsom i nordöst, i mitten och i de större städerna, men dessutom
har den vunnit stark utbredning i södern även i trakter, där föga
industri finnes och man i stället har att söka partiets anhängare
bland småbönder och små vinodlare. Det är t. o. m. där man kan
finna de kompaktaste socialistiska valmanskårerna. På ett sätt
ganska kuriöst och kanske inte utan betydelse vid en förklaring av den
som det förefaller ganska sterila hållning partiet ibland intagit. Det
kan i varje fall tänkas, att för en del av valmännen idén är bättre
som idé än omsatt i handling.
Så fort man kommer över strecket, som skiljer från de borgerliga
partierna, blir parti floran frodigare. Det är nyanser, som skilja, och
det stöter ofta på vissa svårigheter att ordna i rätt ordning.
Flertalet av partierna eller åtminstone många av dem sakna egentliga
organisationer ute i landet utan äro blott att anse som
sammanslutningar representanterna emellan och därtill sammanslutningar av
ganska löslig natur.
Socialrepublikanerna och de franska socialisterna ha samma
ursprung. Då de olika socialistiska grupperna sammanslöto sig efter
kongressen i Amsterdam, stannade som nämnts en hel del utanför
den nya enheten. De första åren uppträdde åtskilliga kandidater
vid de politiska valen under etiketten reformistiska socialister eller
oberoende socialister, vilket då får tas i betydelsen oberoende av
enighetssträvandena. Beteckningen socialrepublikan uppkom först efter
några år, då Paul-Boncour valdes till deputerad under denna etikett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
