Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1932 - Al Vanner: Fransk politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fransk politik 211
Efter valet 1910 funnos tre dylika oberoende grupper: reformistiska
socialister, franska socialister och socialrepublikaner eller
republikansocialister. Försök gjordes då att ena dessa olika lösligt
sammanfogade grupper. Försöket lyckades, men endast till en tid. Efter ett
par år uppträdde de åter splittrade, och ett förnyat försök efter valet
1924 att sammansluta dem ledde ej heller till något varaktigt resultat,
ty redan strax efter det följande valet år 1928 hade man åter två
fraktioner, de nuvarande socialrepublikanerna och franska socialisterna.
Att dra någon skarp gräns mellan dem är inte lätt. Det är inte ens
möjligt att säga, att den ena gruppen står till höger om den andra.
Båda framhålla, att de icke äro marxistiska, och att de icke tillhöra
någon international. Måhända kan man säga, att det socialistiska
elementet kommer mera till synes hos de franska socialisterna än hos
socialrepublikanerna. Franska socialisterna erkänna icke det
kapitalistiska systemet, utan kräva en socialisering av produktions- och
bytesmedel. De föredraga varje än så ringa förbättring, d. v. s.
kompromissen, framför varje något längre bort beläget större mål, och ha
ingenting emot att deltaga i regeringen. Partiet är pacifistiskt.
Socialrepublikanerna anse sig emellertid med ännu större rätt
kunna betraktas som fredspartiet, ty Briand var medlem av deras
grupp. I övrigt kan man måhända säga, att de något kraftigare värja
sig mot att bli ansedda som riktiga socialister. De opponera sig
särskilt mot guesdismen och mena att de mera företräda den lära, som
förfäktades av Jaurês. Någon klasskamp vilja de icke veta av. På
det ekonomiska området förklarar programmet, att partiet icke är
rent frihandelsvänligt, men heller icke protektionistiskt. Över huvud
taget vill man gärna undvika att ha någon klar ståndpunkt, då man
icke anser sig veta någonting om vad framtiden kan bära i sitt sköte,
så komplicerat som det nuvarande samhälls- och näringslivet blivit.
Man har sagt, och detta i synnerhet om socialrepublikanerna, att
det är en grupp, som huvudsakligen omsluter ministerämnen, och det
kan icke bestridas, att om man ville undersöka, hur många
ministerportföljer, som under årens lopp tillfallit de olika grupperna, skulle
man säkerligen finna, att socialrepublikanerna relativt sett komma
före alla andra. Icke så få av deras medlemmar utgöras av f. d.
socialister, som tycka sig alltför bundna av S. F. I. O:s strängare
regler, som hindra dem att bli ministrar vid lämpligt tillfälle. En
anslutning till socialrepublikanerna medför dock icke alltid berättigad
misstanke om olämplig högeravvikelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
