Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 3 maj 1932 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 In- och utrikes
inställt sig. Små jordbrukare i stora delar av vårt land ha
säkerligen inte 150 eller 100 eller ens 50 dagar lediga från det
nödvändiga och normala arbetet. Det är inte rimligt att utesluta dem från
hjälpen, om de i övrigt befinna sig i nödläge. Att i vissa delar av
landet jordbrukare i avse vard utsträckning ha förtjänster som
lönarbetare hos andra, är en sak som socialdemokraterna alls inte
förbisett. Men deras mening har närmast varit att sådana delvis
lönarbetande jordbrukare skulle få hjälp på samma sätt som andra
lönarbetare genom en stark utvidgning av offentliga arbeten. Visar
det sig praktiskt att skapa en särskild art av arbetstillfällen för
jordbrukare i vissa delar av landet, kan det uppslaget mycket väl
övervägas även av socialdemokraterna.
DET EGENDOMLIGASTE MED DENNA DISKUSSION om
arbete och arbetsförtjänst åt jordbrukare är emellertid den helt och
hållet nya uppsyn man från borgerligt håll visar gentemot kravet på
"ökade arbetstillfällen’7, när det framföres av jordbruksutredningen.
Hittills åtminstone har inte förmärkts något av den intensiva
misstänksamhet mot arbetenas karaktär att vara "lönande", som alltid
kommit till synes, då socialdemokraterna föreslagit offentliga arbeten.
Bakom denna föreställning om att arbeten måste vara lönande för
att kunna godtagas, och att egentligen endast sådana arbetstillfällen
äro "naturliga", som enskilda företagare finna det lönande att sätta
igång, skymtar mer eller mindre klart tankegången att den enda
mätaren på vad som är samhällsnyttigt eller inte, till sist får sökas
i den enskilde konsumentens villighet att betala. Nu är det
naturligtvis ett faktum, att denna enskilda efterfrågan redan har vid sin
sida en "kollektiv efterfrågan" från samhällets sida av mycket stora
proportioner, där nyttan inte avgöres genom de isolerade
konsumenternas val utan genom beslut i representativa församlingar. Statens
och kommunernas utgifter för de mest skiftande ändamål äro
exempel på sådan kollektiv efterfrågan, och ingen föreslår att avskaffa
den. Men varje gång ett steg tages för att utsträcka denna
efterfrågan, att alltså för gemensamma ändamål ta i bruk en större del
av medborgarnas inkomster eller en större del av tillgängliga
produktiva krafter, då är uppmärksamheten synnerligen vaken, och särskilt
på borgerligt håll yppas de starkaste tvivel på att nyttan av de
igångsatta arbetena svarar mot kostnaden och uppoffringen. Vi ha inte
råd att bygga så mycket vägar som socialdemokraterna föreslå, vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
