Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1932 - Nat. Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teater 351
förelse tagit sitt fängelsestraff utan att förråda för någon motivet
till sin handling. Då han avtjänat straffet, återfinner han fästmön
i armarna på en annan. Hon vill pliktskyldigast återförena sina öden
med sin forne hjälte men för honom har nu handlingen förlorat allt
moraliskt berättigande. Han känner sina vingar klippta och tar livet
av sig.
Dramaten hade tagit denna sak på fullaste allvar, vilket den
knappast kunnat underlåta, och fått till stånd en stålkall uppgörelsescen
om mänsklig plikt och mänskligt ansvar och om rätta ändamålet vi
leva för. En konstnärlig och litterär seger, till och med litet av
publiksuccés.
Folks smak påstås ha blivit allvarligare under den ekonomiska
krisen. Ett bevis i den vägen är då den framgång, som kommit
den engelske hovpoeten John MasefieWs drama En japansk
tragedi till del.
En underlig idé att göra ett Hamlets-drama av ett motiv som
detta från japanskt 1700-tal! Skådespelet handlar i själva verket
endast om, hur en förnäm herres tjänare tar ut hämnd för ett svek,
begånget mot hans herre. För att icke kränka lagarna måste
hämndens utförande uppskjutas på viss tid och efter långa års väntan blir
den brottslige äntligen dödad och de, som utkrävt hämnden, viga sig
själva till döden och begå en slags massharakiri mitt inför våra
ögon.
Den ståndaktiga troheten mot husbonde och herre är ett
gammaldags motiv men har i sin här genomförda benhårda konsekvens en
storvulenhet av shakespearesk resning. Ett passionsdrama om
passionernas tyglande. Den sceniska ramen ger ett betydelsefullt plus
till förklarande av idéinnehållet. I tung, österländsk prakt och med
särskilt utsökta färgverkningar och nyanssammansättningar gav
föreställningen mer för ögat än för örat, ett konstnärligt kraftprov,
som blev ekmansteaterns största dramatiska insats under spelåret.
Ett annat kraftprov på samma scen: Undret vid V er dun.
Österrikaren Chlumburg har likt Hamlet velat sätta upp en spegel för
den nuvarande generationen och visa hur illa den förvaltat arvet efter
sina stupade fäder och söner. Han vill visa, att den ingenting lärt
men allting glömt, att de ohyggliga blodsoffren varit förgäves och att
den nationalistiska politiken drivits till överdrifter, som om inget
världskrig någonsin funnits. För att bränna in läxan i hjärtan och
hjärnor har han uppfunnit en suggererande scenisk apparat med de
döda, stående upp ur sina gravar och i ett andlöst spöktåg ställande
hela den nuvarande generationen till ansvar. Idén är storartad,
grandios!
Den har icke varit lika lätt att genomföra. Virrvarret av
scenerier och situationer har blivit för brokigt och bråkigt. Författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
