Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 25 aug. 1932 - Henrik de Man: Den nyupptäckte Marx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nyupptäckte Marx 419
Det mänskliga väsendets realitet kommer däri till uttryck, att hon
är ett "sinnligt väsen", d. v. s. utrustat med sinnesorgan. Dessa äro
"icke blott de fem sinnena utan också det s. k. andliga sinnet, det
praktiska sinnet (vilja, kärlek ete.)". Dessa äro de egentliga
"mänskliga sinnena", ty deras föremål är mänskligt. Människans
förverkligande av sig själv förutsätter alltså, att hon kan förverkliga de i
dessa sinnliga anlag liggande levande drifterna på ett mänskligt
föremål, alltså på en förmänskligad mänsklighet liksom på en
"för-mänskligad natur".
Hela världshistoriens verksamhet är utbildandet av de mänskliga
sinnena. Därvid är utbildandet och tillfredsställandet av de fem
sinnena en förberedelse. Men först sedan dessa behov tillfredsställts
är det möjligt "att göra människans sinnen mänskliga, att skapa ett
hela det mänskliga och naturliga väsendets rikedom motsvarande
mänskligt sinne".
I denna utveckling spelar arbetet en avgörande roll. Genom att
människorna tillägna sig naturen och därigenom förverkliga sig
själva, måste de närmast betrakta den som "sin kropp", som ett
föremål. Därvid skiljer hon sig från djuret därigenom att hon
producerar icke blott under trycket av särskilda och omedelbara behov
utan också "fritt", d. v. s. med hänsyn till allmänna och framtida
behov, ja fritt från alla behov och blott enligt "föremålets inre
mått", ty "människan skapar även efter skönhetens lagar".
Arbetet är således icke blott, som nationalekonomin antar,
"förvärvsverksamhet av ett till de striktaste kroppsbehoven reducerat kreatur"
utan medlet varigenom människan upphäver sitt lidande och
förvandlar sig från ett objekt till historiens subjekt. "Människans eget
arbete producerar" den verkliga människan, upphäver motsatsen mellan
natur och människa; den "verkliga sanna människan" är "resultatet
av sitt eget arbete". Alltså är för "den socialistiska människan"
"hela den s. k. världshistorien ingenting annat än framskapandet av
människan genom det mänskliga arbetet, än att naturen blir till för
människan".
Naturens bearbetning är en samhällelig verksamhet, som endast är
möjlig genom människornas samverkan. Denna arbetets
samhälleliga karaktär förutsätter hittills arbetets delning och därmed
privategendomen. Detta tillstånd och den därur uppkomna klyvningen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
