Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 25 aug. 1932 - Henrik de Man: Den nyupptäckte Marx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nyupptäckte Marx 421
Den senare i "Elend der Philosophie" och i Kommunistiska
manifestet utarbetade tesen om den kapitalistiska utvecklingens
nödvändighet såsom socialismens förstadium företrädes här av det
påståendet, att det främmandegjorda arbetet först skapar förutsättning
för sitt eget upphävande. Detta upphävande kan alltså blott besta
däri att det från människan avskilda föremålet själv åter
förmänskligas. Förmänskling betyder emellertid här konkret ingenting annat
än socialisering, åvägabringande av den "sanna mänskliga och
sociala egendomen" i stället för privategendomen och genom denna.
Skilsmässan mellan människan och föremålet för hennes
verksamhet kan få ett slut blott genom att föremålet själv förmänskligas.
Om förhållandet mellan privategendom och socialiserad egendom
uttalar sig Marx i detta arbete på ett sätt, som klart belyser hans
uppfattning om nödvändigheten av det kapitalistiska och industriella
förstadiet. Dessutom kastar det ljus över hans i Kapitalet endast
kort antydda uppfattning om socialiseringen såsom upphävande av
skilsmässan mellan människa och egendom; dessutom ger det honom
tillfälle till några förklarande uttalanden om framtidens socialistiska
eller kommunistiska ordning.
Marx håller sig i allmänhet till den skillnad mellan socialism och
kommunism, som då var vanlig i Frankrike. Socialism var den mera
omfattande beteckningen för alla de rörelser, som strävade efter en
jämlik samhällelig organisation, medan kommunism var det trängre
begreppet, med vilket man företrädesvis förknippade de proletära
rörelser, som krävde ett upphävande av privategendomen. Owen,
Fourier, Saint-Simon, Louis Blanc och Proudhon kallade man för
det mesta socialister, Weitling och Cabet för kommunister. Man
måste ha detta i minne för att förstå innebörden av det sätt på vilket
Marx tar ställning till socialism och kommunism. För sina egna
meningar föredrar han beteckningarna socialism och socialistisk.
Denne Marx är realist, icke materialist. Avvisandet av den
filosofiska idealismen leder honom icke till att ställa mot varandra
idéns angivna högre realitet och materiens högre realitet.
Tvärtom underordnar han båda verkligheterna under livets mera
omfattande verklighet i sin passiv-aktiva omedvetet-medvetna totalitet.
I stället för att vilja undantränga de andliga orsakerna genom
materiella orsaker, ser han båda såsom av tiden betingade konkretise-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
