Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - Litteratur - Fredrik Böök: Resa i Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 501
Från två olika synpunkter måste man dock rikta en bestämd gensaga
mot det betraktelsesätt, som Böök i detta verk hiar lagt i dagen. Det
föll sig så, att undertecknad råkade befinna sig i Budapest, då boken
ifråga såg dagen. Det är näppeligen förvånande, att den vädkte
uppseende. Den officiösa pressen skyndade att meddela sina läsare, att till
och med en betydande representant för det notoriskt demokratiska Sverge
ansåg den rådande ordningen i Ungern förträfflig och fri från klander...
Och än mer: det var inte bara Bethlen-politikens hejdukar i press och
parlament, som utmålade tjecker och rumäner som rövare. En »neutral»
betraktare, en ledande talesman för det demokratiska oich högt
kultiverade Sverge sade detsamma. Om någonting jkan underhjälpa det
officiella Ungerns olyckliga benägenhet att bland landets barn propagera:
ett fullständigt meningslöst främlingshat, så är det insatser i stil med
Böö,ks — och »Daily Mails».
Regimen Bethlen—Karolyi äger en utomordentligt trogen kvinnlig
vapendragare i pressen. Hon heter Célile Tormay och utger till
uppbyggelse för landets högerkvinnor en liten tidskrift, ungefär av »Svensk
damtidnings» valör och betydelse, med namnet »A magyar asszony» (Den
ungerska kvinnan). Hon har även utgett ett par romaner, vilka f. ö.
ingalunda äro sämre utan snarare något bättre än Elintor Glyns eller
Berta Rucks. Det bör tilläggas, att Cécile Tormay intar en framskjuten
plats inom societeten och att hon där, enligt uppgift, skall ha varit
Böök behjälplig med introduktioner. Det är alltså föga överraskande,
att ’hon i »Resa i Ungern» tilldelas ett »omätligt stort» inflytande, att
den lilla obskyra »A magyar asszony» plötsligt får spridning» till varje
ungersk stad och varje ungersk by» och att författarinnan själv framstår4
som en kulturpersonlighet av europeiska mått. Hqn bör, kort sagt, ha
Nobelpriset.
Då jag en gång talade med en tidningsman i Budapest om Bööks bok,
konstaterade denne, att »Böök tycks göra reklam för just dem hos oss,
som det nu framför allt gäller att bli kvitt». Triqjfes att Böök har
begränsat sin skildring till de högaristokratifsfka och högofficiella
kretsarna konstaterar man, att hans kännedom även om det officiella
Ungern — vilket som bekant representerar endast en försvinnande
bråkdel av den ungerska nationen i dess helhet — är ytterst ringa.
Ingenstädes omnämner Böö(k, att det officiella Ungern vilar på en eliminering
av elementära medborgerliga rättigheter, som i allo bär diktaturens
prägel. Frånvaron av press-, röst- och församlingsfrihet finns inte
omnämnd med ett ord i hans bok. Ha dessa utelämnanden måhända skett
avsiktligt? Det gör även ett besynnerligt intryck att höra Böök gång
på gång ge ampla lovord åt »den Klebelsberg^ka kulturpolitiken».
Undervisningsminister Klebelsbergs fenomenala slöseri med
statsmedlen betecknas numera i Ungern allmänt som en av de främsta orsakerna
till det nuvarande akuta nödtillståndet. Klebelsbergs fantastiska
skapelser stå f. ö. numera till stor del tomma eller på indragning. Klinikerna
i Szeged ha inte fyllts till hälften, institutet i Tihàny ,kan på grund av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
