Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1933 - Tysklands ungdom i revolt. Av Johannes Vikström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tysk politik. Även bönder och småfolk kommo under
värnpliktstiden i beröring med denna ända och formades därav i stor
utsträckning. Dessa utgjorde tillsammans det "konservativa skiktet".
I motsats till dessa stod ett skikt, som representerade de nya
krafterna i det ekonomiska livet. Tiden före kriget var det stigande
välståndets tid i Tyskland. Det fanns karriärmöjligheter för "banala
och duktiga" människor, och det fanns många sådana, behärskade av
en absolut arbetsreligion, nöjda med sin ställning och sina
möjligheter. De idéer, som behövdes, levererades av några professorer av
renaste idealisttyp. Därigenom skapades en liberal front, som
ställdes mot den konservativa, som representant för framstegen och
utvecklingen. Men ur dess led kom redan före kriget en ungdom,
som opponerade sig mot livsföringens brackighet, men som den var
ganska löst organiserad och opolitisk kunde dess protester icke ge
några påtagliga resultat.
Mot dessa båda fronter stodo så de socialdemokratiska arbetarna,
som kände sig nedtryckta av detta andra skikts utveckling. De höllo
visserligen i teorin fast vid marxismen, men i praktiken närmade de
sig allt mer de liberala (Bernsteins linje).
Sådan var i stora drag den politiska konstellationen före kriget.
Så kom kriget, framgångens år, nederlaget och sammanbrottet,
inflationen, som betydde utarmning för stora delar av landets förut
besuttna befolkning, utarmningen av de anställda och de fria
yrkena, som också samtidigt ökade i antal. Därmed kom också en
vilja till social nydaning. Hade socialdemokraterna då haft ett
färdigt socialiseringsprogram att visa på, är det troligt att man följt
dem, men till en internationell klasskampsinställning var deras väg
ännu lång. Efter inflationstiden följde så industrins återuppbygge
och nya möjligheter att skapa privata förmögenheter, ända till dess
kraschen kom. En stor del av finanshajarna voro östjudar, som
kommit med två tomma händer och genom allehanda lurendrejerier
gjort sig stora förmögenheter. Deras metoder voro mutor och
bestickning och de gjorde sig därigenom hjärtligt hatade. Detta kan
i någon mån förklara det oresonliga hatet mot judarna.
De anställda och de fria yrkena började nu för första gången
uppträda som en enhetlig grupp. Deras villkor hade i många fall
blivit sämre och mer beroende än arbetarnas, men som de inte
kunde erkänna den utarmningsteori, som officiellt var marxisternas,
sökte de sin tillflykt i nationalsocialismen, som då till största delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
