Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 30 maj 1933 - Förenta staterna och krigsskulderna. Av Sven G. Strand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 Sven G. Strand
sens uppfattning återspeglades i det memorandum som sändes till
den franska regeringen i januari 1932 och vari under fem punkter
sammanfattades den amerikanska ståndpunkten till krigsskulderna.
Härvid hävdades otvetydigt, att U. S. A. ej kunde gå med på några
eftergifter. Trots detta kan man efter denna tid spåra en markerad
omsvängning i den allmänna opinionen beträffande denna fråga, och
det är symtomatiskt, att det program, som antogs av det
republikanska partiet vid dess kongress i Chikago i juni 1932 icke alls sade
något om krigsskulderna. Det demokratiska partiet motsatte sig
avskrivning av skulderna, men band sig ej i fråga om lättnader
och revision. Roosevelt har uttalat sig för en radikal ändring av
den hitintills förda krigsskuldspolitiken, och betonat det skadliga för
Förenta staterna av att icke en mera med situationen
överensstämmande uppgörelse i krigsskuldsf rågan träffas.
I Europa har man förvånats över huru oförstående den allmänna
opinionen i. IJ. S. A. ofta stått gentemot de europeiska
betalningssvårigheterna. Orsaken till den amerikanska hållningen är dock till
stor del att söka i att det amerikanska folket ej kan inse, att stater
som ha råd att öka sina militärutgifter icke skulle kunna betala sina
skulder. Under debatten om Hoover-moratoriet i kongressen
påpekade åtskilliga medlemmar, att gäldenärsstaterna ge ut ungefär 8
gånger så mycket till rustningar som storleken av det belopp som
årligen skulle erläggas till U. S. A. i krigsskuldsbetalningar. Ökningen
av krigsutgifterna ha i många fall sedan 1913 gått upp till större
belopp än de årliga skuldbetalningarna. Jämför man
militärutgifterna med krigsskuldsbetalningarna så kan man förstå, att
amerikanarna äro ovilliga att avstå från sina krav, detta särskilt som de
anse sig ha funnit, att minskade skuldbetalningar betyda ökade
militärutgifter. Av nedanstående synes huru skuldbetalningarna inta
en relativt blygsam del av respektive länders budgeter, särskilt i
jämförelse med utgifterna för militärväsendet.
Utgifter för militär- Krigsskuldsbetal-
väsendet i % av budgeten ningar i % av budgeten
England .................... 13,6 % 4,1 %
Frankrike ................... 27,4 2,0
Italien ...................... 33,1 14
Belgien ..................... 11,3 2,0
Polen ....................... 29,5 1,9
Även om det ej kan förnekas, att det ur budgetär synpunkt icke
är någon skillnad mellan utgifter för försvaret och betalningar av
krigsskulder, så äro emellertid återverkningarna på nationens
finansiella läge allt annat än lika. Försvarsutgifter betyda i regel endast
omplacering av den nationella inkomsten, medan skuldbetalningarna
förutsätta ett översändande av värden till utlandet. Och detta har
visat sig vara den kritiska punkten i samband med alla internationella
skuldbetalningar. När det gäller betalningar inom landet kan det
■vara tillräckligt att öka skatterna, så att de nödiga medlen erhållas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
