Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 31 juli 1933 - Samhällets rationalisering. Av Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
demokratin har i sin praktik sökt så långt den förmått komma fram
på denna väg. Det är med andra ord reformism.
Det skulle emellertid kunna innebära något av en nyorientering,
om socialdemokratin i de länder, där den är politiskt arbetsduglig,
resolut kunde frigöra sig från alla de rester av skuldkänsla som
ännu här och var anfäktar socialdemokrater, när de försöka komma
fntm en bit i taget i stället för att vänta på det stora ögonblicket,
då allt kan göras på en gång — det stora ögonblicket som aldrig
kommer, därför att man inte ens med en revolution kan göra allt
på en gång, vilket bl. a. ryssarna fått erfara nu i femton år!
Reformism är icke opportunism. Friskare mod och djärvare
nyskapareanda, hur mycket som helst! Men varför inte börja med vår
egen föreställningsvärld? Varför inte göra sig medvetet fri från
rester av sådana tvångsföreställningar, som endast bilda hämningar
för dagens framsteg utan att ge det minsta ökad utsikt till snabbare
framsteg i tidens fullbordan!
Vi ha sett socialistiska partier under år och decennier föra en
steril tillvaro under sträng tillämpning av förment riktiga teorier,
t. ex. att icke ta del i regeringsansvar och icke gå i samverkan med
borgerliga partier. Det är eländiga teorier, som torka ut livet och
hindra att något blir uträttat till levande människors gagn! Och
vad är det för konsekvens i den renlevnadsregel, som säger att man
kan sitta i parlamentet och plåstra med tjyvsamhället, men att man
inte får göra samma sak i en regering?
Socialdemokratin i de nordiska länderna står nu i ett läge, där
den har icke blott rätt utan rent av skyldighet understryka det
faktum, att de socialistiska partierna stå starkast och lyckats uträtta
mest i socialistisk ända just i de länder, där socialdemokratin mest
konsekvent och tveklöst bedrivit en reformistisk politik och tagit
positivt ansvar för utvecklingens riktning redan inom det borgerliga
samhället. Däri behöver icke ligga ett uns av förhävelse. Det är
politisk funktionalism att konstatera faktiska förhållanden och säga
ut vad som är.
Det innebär icke heller, att man bör inbilla sig stå vid historiens
avslutning anno 1933. Skulle händelser inträffa, som på en viss
punkt stänga det successiva framstegets väg, så kommer nog
tingens logik att framtvinga de krafter, som sopa hindret åt sidan.
Men den dagen den sorgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
