Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 31 okt. 1933 - Den ryska revolutionens förutsättningar. Av C. O. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ryska revolutionens förutsättningar 549
missformel, i vars tecken en samverkan kunde ske mellan
samhällsskikt, som förfäktade i grund och botten oförenliga samhällskrav.
Det är först under de senaste åren, som det visat sig, att socialpolitik
och demokratiska reformer i längden äro otillräckliga medel att
överskyla och utjämna divergenserna i samhället och överbygga de sociala
klyftorna.
Om sålunda varken de starka revolutionära stämningarna i
Ryssland, som kunde utläsas redan före sekelskiftet, eller den mera
reformistiska inställningen hos arbetarrörelsen i de västeuropeiska
industristaterna stå i överensstämmelse med marxistisk åskådning, är
det å andra sidan tämligen säkert, att de revolutionära tänkesättens
uppkomst och utbredning sammanhänga med de sociala förändringar,
som blevo en följd av industrialismens genombrott. Mindre torde
dock de av Marx framhävda kapitalistiska tendenserna i detta
avseende ha varit utslagsgivande än den moraliska auktoritetsförlust,
med vilken samhället fick betala de industrialistiska
produktionsformerna. Redan under 1700-talet uppstod, delvis under inflytande
av den naturrättsliga spekulationen och begynnande liberala idéer,
ett allt livligare intresse för samhällsordningen och för sociala
reformer samt en mera kritisk inställning till det gamla ståndssamhället
och de förhärskande merkantilistiska åskådningarna, ett förebud till
det kommande århundradets intensiva samhällskritik. De oväntade,
slag i slag följande omgestaltningar, som samhället underkastades
genom och i samband med industrialismens införande, visade, att de
sociala förhållandena ej voro något givet och oföränderligt, att de ej
bestodo med naturnödvändighet eller i kraft av någon gudomlig
ordning. Den ökade lokala och sociala rörligheten, den begynnande
cirkulationen mellan stånden, uppkomsten av nya yrken och
utkomstmöjligheter undergrävde det gamla ståndssamhällets auktoritet. Ty
just detta, att skillnaderna mellan de sociala gruppernas belägenhet
framstodo såsom möjliga att upphäva, frambringade naturligt och
följdriktigt ett krav på ett dylikt upphävande, på ett klasslöst
samhälle. Först då ett visst socialt förhållande ter sig såsom möjligt att
ändra, att reformera och förbättra, ter det sig som ett
missförhållande. Möjligheten av en förändring kan rent av göras till det sociala
missförhållandets kriterium. Sålänge det, som sålunda kom att
betecknas såsom ett missförhållande, framstod såsom något till den
naturliga, en gång givna ordningen hörande, tjänade ju opposition och
reformer till intet; det återstod endast att foga sig i det oundvikliga.
Då detta betraktelsesätt upplöstes — och industrialismen med de
reformer den medförde framtvingade en dylik upplösning — fingo
de rådande sociala förhållandena ett sken av godtycke, de kommo att
framstå såsom maktförhållanden. Detta förklarar den oerhörda
lidelsen i angreppen mot den bestående ordningen, det revolutionära
hatet och skärpan i reformkraven. Det förklarar även det paradoxala
förhållandet, att motsättningen, hatet och striden mellan
samhällsklasserna börja först efter en viss kommunicering och beblandelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
