Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 31 okt. 1933 - Den ryska revolutionens förutsättningar. Av C. O. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558 CO. Pettersson
behovens tillgodoseende, desto lättare sker övergången från en
standard till en annan, desto mindre hämmad blir benägenheten hos de
högre skiktens vanor att sprida sig nedåt i samhället.
Arbetarklassens beredvillighet att acceptera borgerliga vanor är dessutom ägnad
att underlätta dess cirkulation med medelklassen, särskilt den
cirkulation, som följer med generationsväxlingarna. Den sociala
cirkulationen och standardutjämningen ha sålunda samma förutsättning,
nämligen förekomsten av mellanskikt i samhället. Utan dessa
mellanskikt kan varken cirkulation eller standardutjämning komma till
stånd. Rysslands arbetarklass — och över huvud hela den fattiga
delen av dess befolkning -— var sålunda på ett dubbelt sätt isolerad
från överklassen. Avståndet mellan överklass och underklass var
alltför stort att tillåta vare sig kommunicering eller närmande i fråga
om levnadssätt och konsumtionsvanor, och gränsen mellan dessa
klasser blev därigenom särskilt markerad.
Naturligtvis utgör icke det sammanförande av underklass och
överklass, som blev en följd av industrialiseringen med dess
arbetsfördelning, i förening med motståndet mot socialpolitik och
demokratiska reformer samt den allmänna bristen på social elasticitet en
uttömmande och fullständig förklaring av den ryska revolutionen.
Det är framför allt i ett avseende, som denna revolution, även om
det föreliggande härledningsförsöket skulle visa sig acceptabelt,
erbjuder ett olöst problem. Ryssland var nämligen icke endast ett
land med många fattiga och få rika utan också ett utpräglat
bondeland, där stadsbefolkningen, och följaktligen också stadsproletariatet,
utgjorde en skäligen ringa del av totalbefolkningen. Det kan under
sådana förhållanden synas förvånande, att detta till numerären så
oansenliga proletariat kunde åstadkomma ett sådant kraftprov som
den ryska samhällsomstörtningen. Emellertid utgjorde proletariatet
en ringa andel av befolkningen, så gällde detta i än högre grad
medelklassen och överklassen; och det var från dessa, som
motståndet mot revolutionen var att förvänta, ej från den undertryckta,
missnöjda och för övrigt passivt lagda allmogen, vars hela
uppmärksamhet togs i anspråk av mera närliggande behov och bekymmer.
Oaktat landsbygdsbefolkningen befann sig i en överväldigande
majoritet, kom det sociala avgörandet att ligga i stadsbefolkningens hand.
Detta torde sammanhänga med en omständighet, som i den hittills
förda sociala diskussionen endast sammanställts med arbetsglädjens
problem. Man har understundom framfört den åsikten, att
industriproletariatets sociala missnöje vore ett utslag av dess brist på
arbetsglädje. Det ensidiga sysslandet med en och samma detalj i
arbetsprocessen, vilket blir en konsekvens av arbetsfördelningens
genomförande, förmår nämligen ej alstra den känsla av att själv ha
frambringat en färdig produkt, den nästan konstnärliga skaparglädje och
den yrkesstolthet, som den hantverksmässigt bedrivna produktionen
kunde skänka.
Emellertid vill det synas, som om arbetsfördelningens framskri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
