Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 31 okt. 1933 - Den ryska revolutionens förutsättningar. Av C. O. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ryska revolutionens förutsättningar 559
dande och produktionens industrialisering medfört en verkan av
långt större räckvidd än arbetsglädjens mer eller mindre
fullständiga försvinnande. Det tycks nämligen förhålla sig så, att det
industriella arbetssättet med dess strängt genomförda arbetsfördelning
och lokala koncentration av arbetarbefolkningen lösgör ett visst
energikvantum. Där arbetsfördelning icke är genomförd, där
råmaterialets förvandling till konsumtionsfärdig produkt ombesörjes av
samma händer — såsom i det äldçe hantverket — kräves en
snabbare växling i föreställnings förloppet, en ständig förändring av
innehållet i medvetandet, en oavbruten mental nyanpassning efter
arbetsmaterialets fortskridande förändringar, som i motsats till den
verksamhet, där arbetsfördelning genomförts, lägger beslag på den
engagerades hela psykiska energi, som tar hela hans personlighet i anspråk.
Genom arbetsfördelningen få därför nya impulser plats att göra sig
gällande, den psykiska kapaciteten blir tillräcklig för intressen även
utom arbetet; för proletariatets vidkommande avleder den till och
med det centrala intresset från arbetet och riktar det mot andra
förhållanden, mot den sociala belägenheten, mot samhället. För
industriarbetaren kan ej längre det mer eller mindre begränsade moment av
arbetsprocessen, som faller på hans lott, utgöra det dominerande
livsinnehållet. Och en liknande verkan utlöser förflyttningen från
landsbygd till stad. Stadslivet befriar stadsbon från en mängd omsorger
och bekymmer, som splittrar lantbons energi. Stadsbon får genom att
utnyttja de med stadstillvaron förbundna institutionerna ett
energiöverskott, som han kan ställa till sina sociala och speciella intressens
förfogande. Därför radikaliseras — med reservation för vad som
ovan sagts om norrlandsradikalismen — stadsarbetaren hastigare än
den på landsbygden bosatte, vars tillvaro har ett mera skiftande
innehåll, och som därför får föga energi över för de intressen och
strävanden, som ligga utanför hans dagliga verksamhetsområde.
Det förefaller alltså, som om befolkningens fördelning mellan
landsbygd och städer -— och stadsväsendets allmänna utveckling —
vore en faktor av icke oväsentlig betydelse för de sociala rörelserna.
För Rysslands vidkommande torde därtill skillnaden mellan
landsbygdslivet och stadslivet i detta avseende ha varit särskilt markant.
Böndernas befrielse från livegenskapen låg endast ett par
generationer tillbaka i tiden, och lantarbetet bedrevs på ett så primitivt
sätt, att dagens omsorger och bekymmer slukade all tillgänglig fysisk
och psykisk energi. Lantbefolkningens sociala horisont blev under
sådana villkor formligen lokalt begränsad, och de sociala
motsättningarna koncentrerades till städerna. De ryska revolutionärerna
voro för övrigt långt ifrån de första samhällsomdanare, som
förstodo att utnyttja det förhållandet, att lantbefolkningen framför allt
har intresse av fred, fasthet och stabilitet i de sociala förhållandena
men däremot är ganska likgiltig för dessa förhållandens beskaffenhet
i övrigt. Trots den jordbrukande befolkningens överväldigande
majoritet blev därför revolutionen i första hand en stadsangelägenhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
