Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 26 dec. 1933 - Stefan Oljelund: Fackföreningsrörelsen och lagstiftningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetarna och tjänat fackföreningarnas syften. Den saken lär ingen med
framgång kunna förneka. Fackföreningarna ha från första stund
medvetet bedrivit arbetarskydds- och socialpolitik. De ekonomiska
möjligheterna härtill ha funnits gömda om inte hos den enskilde
företagaren som sådan, så dock hos det kapitalistiska samhället. Så
länge dessa dolda resurser alltjämt välla fram kan man fortsätta
med välfärdspoltiken, men tryta tillgångarna, kommer man in i ett
tillstånd som inte blir så lätt att bemästra. Lagbestämmelserna stå
kvar, men de ekonomiska möjligheterna att ingjuta livets kraft i dem
ha sinat. I ett sådant läge kan åtskilligt som är farligt inträffa. I
spänningen mellan sociallagstiftningen och verkligheten måste
verkligheten segra. Dess seger kan komma på det mest oväntade sätt.
Fackföreningarna ha, trots sina krav på lagstiftningen, själva värjt
sig mot ingrepp. De ha åberopat en frihet för egen del, som de icke
vilja medge andra delägare i det nationella hushållet. Företeelsen är
för all del mänsklig och vanlig, men den är icke desto mindre
olycksbådande. Fackföreningarna ha företrätt den mänskliga arbetskraften
och de ha därför haft den moraliska och humanitära rätten att kräva
skyddslagstiftning. Nu synes tiden ha kommit då fackföreningarna,
vilka bidragit till att av ett näringsfrihetens samhälle göra ett
organiserat samhälle, måste taga den logiska konsekvensen av sin egen
politik. De kunna motsätta sig att taga sitt eget ansvar, så länge
samhället, det vill säga det nationella hushållet icke tager skada därav,
men de kunna icke motsätta sig det en dag längre. Frågan är blott
när tidpunkten är inne. Vi äro övertygade om att den är inne nu.
Har man denna övertygelse, är det blott en fråga om huruvida
lagstiftning skall genomföras mot fackföreningarnas vilja eller om
de själva skola medverka därtill och om arbetarnas politiska parti
skall taga initiativet. I svaret på den frågan ligger nog till stor del
icke blott fackföreningsrörelsens utan hela arbetarrörelsens framtid
förborgad.
III.
Man behöver icke vara motståndare till lagstiftning om
fackföreningsrörelsen för att exempelvis vara motståndare till lagar om
obligatorisk skiljedom. När man talar om lagstiftning i förbindelse med
fackföreningsrörelsen måste man göra nödvändiga distinktioner. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
