Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1934 - Otto R. Wangson: Bortglömda reformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en hel familj på fyra personer. Och vad det i sin tur innebär
det överlåter jag åt läsaren att söka närmare föreställa sig.
Och efter denna lilla utvikning och rekapitulation alltså till
reformuppslagen!
Jag börjar med ett, som inte är alldeles nytt och som nog ännu
någon tid får hänföras till utopiernas område: fattigvårdens
förstatligande. Alla äro ense om att fattigvården egentligen är en
statsuppgift, ehuru man av historiska (och finansiella) skäl ädelmodigt
överlåter åt kommunerna att handha denna uppgift och — betala
fiolerna. Emellertid fungerar detta system långtifrån
tillfredsställande, särskilt i tider som dessa, dels därför att kommunernas
finanser mångenstädes närma sig bristningsgränsen och man helt enkelt
saknar ekonomisk förmåga att fullgöra sina skyldigheter enligt
fattigvårdslagen och dels därför, att man i alltför stor utsträckning
saknar för uppgiften kompetenta organ. Endast genom ett
förstatligande av fattigvården skulle man få ett effektivt och enhetligt
hjälpsystem över hela landet. Detta är dock, som sagt, ännu
framtidsmusik, och det är onödigt att för närvarande ta upp någon mera
ingående diskussion i frågan. Den mognar otvivelaktigt av sig själv,
och skulle Skatteutjämningsberedningens projekt rörande
fattigvården vinna statsmakternas bifall, så har därmed otvivelaktigt ett stort
steg tagits i rätt riktning. Detta icke därför, att projekten erbjuda
någon acceptabel lösning; enligt min mening, som jag i annat
sammanhang kanske blir i tillfälle att motivera, utgöra de tvärtom
halvmesyrer, som icke komma att hålla utan snart tränga till en
avlösning — kanske av en förstatligad fattigvård. De båda främsta skälen
mot ett förstatligande — att detta skulle byråkratisera och fördyra
hjälpverksamheten — uppväga icke det nakna och förödmjukande
faktum att samhällets stora hjälpapparat icke med nuvarande
organisation fungerar effektivt. Om vi en gång åter skulle få bättre tider
— och det är ju ända på det hoppet vi leva — så är även tiden
inne att på allvar ta upp frågan om fattigvårdens omorganisation
till en grundlig revision.
I nuvarande stund, som icke torde medgiva någon radikal
organisationsreform, är det då närmast två andra huvudalternativ, som
förtjäna att uppmärksammas och tagas under övervägande. Bristerna
i det fungerande hjälpsystemet ha i det föregående belysts: de bottna
i fattigvårdslagens bestämmelser om rätten till fattigvård och
hemortsrätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
