Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1934 - Händelser och spörsmål - Norska böndernas skuldsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Händelser och spörsmål
gjorde över 45 o/o av bruttoförmögenheten. För gårdbrukarna blir
siffran 44,5 o/o och för småbrukarna nästan jämnt 50 o/o. Förhållandena voro
emellertid mycket olika i olika delar av landet. Ytterligheterna om man
uppdelar efter fylke (län) bli resp. 28 och 56 o/o för gårdbrukarna samt
24,5 och 67 o/o för småbrukarna. Ännu större skiljaktigheter framkomma
givetvis, om man går till ännu mindre geografiska områden. Det fanns
herreder, där bönderna voro skuldfria, men de äro mycket få, och det
fanns sådana, där skulden steg till 90 <y0.
Man har sökt finna ut vad de olika förhållandena kunna bero på. För
sådana områden, som äro relativt lite gäldbundna, anges exempelvis,
att man; väl utnyttjat högkonjunkturen i skogsbygderna, att gårdarna i
allmänhet sålts inom släkten till relativt låga priser, som icke
nödvändiggjort upptagande av lån, att stor utvandrliing ägt rum, och att de
utvandrade kommit hem igen med förtjänst på fickan, som gjort det möjligt för
dem att utan skulder överta en gård. För den andra delen, dem med
stora skulder, anges, att de alltför länge avvaktat än ytterligare stigande
priser under högkonjunkturen, att man lånat pengar till förbättringar,
som icke betala sig under depressionen, att man förlorat på spekulationer,
dåliga skördar, stora skatter, förluster på borgensförbindelser o. s. v.
De största* skulderna vila i regel på gårdarna i de goda
jordbruksbygderna, medan de mindre och sämre gårdarna ha lägre skulder. Det är
ingen ny företeelse utan har observerats långt tidigare vid gjorda
undersökningar, även om motsättningen kan sägas ha blivit skärpt. Det torde
sammanhänga med art penninghushållningen vunnit större utbredning i
de av naturen rikare bygderna, medan man där jorden är njuggare i
större utsträckning levat kvar i naturahushållning. Möjligen har också
systemet med undantag, föderådsydelse, spelat in.
För småbrukarnas del kan man skilja på två grupper, dem som haft
sina bruk i längre tid och ofta ha en bisyssla, som givit inkomst, samt
dem som skaffat sig sina egnahem, sedan egnahemsrörelsen tagit fart,
särskilt om de köpt under inflationstiden. Det fanns trakter med en
skuldprocent betydligt över 100 o/o. När dåliga tider bröto in, tvingades
ägarna att ta upp lån, vilket då ännu inte mötte hinder. Man förbättrade
jord och byggnader, som icke lönat sig, och därtill koimmer stor
arbetslöshet för dem, som varit beroende av biförtjänster.
En uppdelning av bönderna i grupper efter skuldprocentens storlek
ger vid handen, att gäldskrisen dock icke är allmän. Skulderna äro till
väsentlig del hopade på ett relativt mindretal. Nära 80 o/o asv samtliga
gårdbrukare hade en skuld, som genomsnittligt icke översteg 30 o/Ot
men i gengäld hade den andra femtedelen av bönderna så mycket större
skulder. För småbrukarnas del är läget värre. Nära 15 o/o av samtliga
Siade större skulder än tillgångar. På dem föll nära en tredjedel av hela
skuldsumman inom småbrukarklassen.
Gör man en uppdelning efter gårdarnas storlek, finner man, att
skuldprocenten stiger med egendomarnas storlek evad det gäller
gårdbrukarna, medan småbrukarna däremot icke visa samma stegring för de
något större egendomarna. Det gäller dock icke för alla fylken, att
skulden stiger med egendomen. I sådana trakter, där innehavaren är be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
