Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 22 mars 1934 - Karl Fredriksson: Kapitalismen i övergångsskede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgivna skriften "Roosevelts program ur konjunktursynpunkt". Man
kan också konstatera, att man i nationalekonomernas diskussion inte
numera fullt så överlägset avfärdar talet om en
"underkonsumtion", ja, att man bland nationalekonomer allt allmännare synes
acceptera det enkla bondförståndets betraktelsesätt, att en i förhållande
till produktionskapaciteten alltför liten köpkraft hos konsumenterna
är det som kommer maskineriet att låsa sig och att detta
missförhållande är något av det väsentliga då man söker komma tillrätta
med krisproblemet. Man kanske också i rättvisans namn bör
erkänna, att de egentliga vetenskapsmännen i det nationalekonomiska
facket synas ha lättare att korrigera sitt betraktelsesätt än vad man
har i de kretsar som i tal och skrift utöva ett mera omedelbart
inflytande på den stora allmänhetens åsiktsbildning i politiska och
ekonomiska frågor.
Under den radikala och till sina kommande verkningar sannolikt
omvälvande åsiktsförändring, som håller på att inträda på en
avgörande punkt av samhällsekonomin, råder under en övergångstid en
egendomlig anarki och inkonsekvens i de metoder och strävanden,
varmed man från samhällets politiska organ söker påverka och
dirigera det ekonomiska skeendet. Karin Kock har i sin avhandling om
Roosevelt-planen också riktigt konstaterat att "i den mån som man
kan finna några ekonomiska teorier bakom den amerikanska
återuppbyggnadspolitiken, måste man konstatera, att dessa teorier i
betänklig grad strida mot varandra".
En sådan motsägelse är iakttagbar framförallt i Amerika: i
överensstämmelse med teorin om underkonsumtion söker man höja den
stora allmänhetens konsumtionskraft genom att höja lönerna så att
konsumenterna ska kunna köpa mera varor; parallellt härmed
strävar man att hålla priserna uppe eller att stimulera prishöjning. Detta
går, som envar kan räkna ut, inte särskilt bra ihop. Åtgärderna verka
åt var sitt håll, och verka de med samma kraft, blir nettobehållningen
plus minus noll.
Då verkar krisen själv, när den får ha sin ohämmade gång, med
betydligt mera kraft och logik. Den pressar då betydligt snabbare
ned förräntningsanspråk och kapitalbildning än vad den pressar ned
löner och konsumtionskraft, trots det att en pressning sker även på
de senare. Man skulle kunna säga, att krisen är ett logiskt och
nödvändigt komplement till det liberalistiska systemet. Krisen rättar till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
