Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 22 mars 1934 - Victor Svanberg: Tonen från Äppelviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tonen från Äppelviken 209
Vi skulle foga veta, vad vi leva,
om hon ej hjälpte oss att lugnt förklara,
vad allt var värt–––––-
O Mnemosyne, svik oss ej, du skygga,
låt mänskligheten ej sitt minne mista,
Låt oss då se till, vad Österling får ut av sin minneskult! Jag har
redan nämnt den typ av dikter, i vilka han jagar efter egna
gestaltlösa förklungna stämningar. Kunna de hjälpa andra att leva?
En grupp dikter söka frambesvärja reseminnen, särskilt italienska.
Då själva upplevelserna varit flyktiga, är det naturligt att minnena
bli än mer vaga eller tunna. En snabbt övergående förälskelse kan
vara svår nog att återuppleva i minnet, om den än varit aldrig så
verklig, hur mycket svårare blir ej uppgiften, om dess föremål varit
konstföremål som i "Brunnsreliefen". Läsaren både förstår och
känner med skalden, när han klagar vid återseendet:
Från illusionens regnbågsslöja fri
min skärpta blick ej längre kunde fatta,
hur dess skepnader på murens klatta
mig bländat förr med sinnligt häxeri.
Läsaren tror gärna, att de båda kvinnogestalterna likväl fylla
honom med "tidlös glädje", men läsaren känner det icke. Hur
annorlunda, hur djupt meduppleva vi icke konst och dikt över konst i
Keats’ ode över den grekiska urnan!
En rad ungdomsminnen från Skåne kunde kanske giva ett säkrare,
fastare stoff åt minnet än reseminnena. Men de göra det icke.
De glida undan lika skugglikt. I "Phyllis" konstateras med vemod,
att flickan med racket och läppstift var en episod jämförd med ett
murgrönsträd, som överlevt kärleksleken:
men allt förgår, och endast murgrön varar.
Hur skall jag minnas? Var hon ej en slända?
"Som förr jasminerna" förkunnar samma besvikelse. Blommornas
doft föder en fantasi om en halvglömd ungdomsflirt, men fantasin
står efter en kort strid vanmäktig inför "minnets oåtkomlighet".
Skalden går längre tillbaka, han trevar bland barndomsminnen.
"Den första utsikten" är gripande därigenom, att sökaren "letar för-
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
