Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 sept. 1934 - Gösta Langenfelt: Den internationella hjälpspråksfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskapsmän och politiker, utan om representanter för alla samhällsklasser.
De besvärligheter, som delegaternas enspråkighet medför i avseende
på översättning genom tolkar, protokollsavfattning o. s. v., äro alltför
välkända för att här behöva närmare utredas.
Äro alla parter så långt överens, uppstå genast tvister: den första
rör frågan huruvida ett konstspråk eller ett levande nationalspråk
bör bli hjälparen? Vi återkomma till denna tvistepunkt senare.
Godkänner man emellertid de artificiella språkens företräde härvid,
råkar man i ett nytt konfliktläge: vilket av de uppfunna
konstspråken bör utköras till frälsarspråk? Gör man ett överslag över den
nuvarande spridningen och effektiviteten för de olika konstgjorda
språkuppfinningarna, måste man ge esperanto företrädet. År
1926 påstod sig Universella Esperantoförbundet ha 10,000
enrollerade medlemmar med 12,000 delegerade i sextio länder och med
nationella föreningar (med okända medlemssiffror) i trettiotvå
länder, varjämte komma i esperanto utbildade posttjänstemän,
järnvägstjänstemän, polismän och dessutom ett stort antal personer
tillhörande olika idealistiska och politiska organisationer. Esperanto
får plats i radioutsändningarna från 30 stationer i 14 länder och
för övrigt har det rönt uppmuntran från skilda håll, från
Internationella Arbetsbyrån i Genéve (som utger månadscirkulär på
det) till handelskamrar och nationella skolstyrelser. Då de andra
konstspråken icke ha någon större anslutning ute i världen, måste
man för närvarande erkänna esperantos numerära överlägsenhet,
som emellertid mycket högt räknat icke når den halva miljonen;
andra uppgifter äro 18,000 eller 60,000 effektiva esperantister. Då
rörelsen startade 1887, är resultatet icke överväldigande. Prov på
esperanto ha ovan lämnats och vittna just ej om språkets
universalitet! Det är ej förvånande, att gamla inbitna, men allmänt
språkligt skolade konstspråkskoryfeer vänt sig emot det.[1] Även
om anhängare av andra uppfunna världsspråk sinsemellan
disputera om sitt speciella mediums överlägsenhet, äro alla icke-
esperantister ense om just esperantos mångfaldiga brister. Då man i
praktiska frågor emellertid måste räkna med vad som är — och icke med
vad som borde vara — bör esperanto av konstspråken på grund av
sin spridning tillerkännas företräde samtidigt som man konstaterar,
att samma esperanto av alla konstspråk är det minst lyckliga.
Man uppskattar världens folkmängd till 1,800,000,000 — varav i
detta nu omkring 600 miljoner till en tredjedel ha engelska till
modersmål och till övriga två tredjedelar stå under engelskspråkiga
myndigheters domvärjo. Kinesiskan omfattas av c:a 400 miljoner,
men därvid är att märka, att endast skriftspråket är gemensamt,
medan de talade dialekterna omöjliggöra förståelse mellan nord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
