Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 27 okt. 1934 - Erik Törnfelt: Friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är naturligt att friheten i ett samhälle icke kan betyda
detsamma som rätten att göra vad som helst. En viss begränsning
måste i det helas intresse ske, men den behöver icke verka såsom
tvång. Frihetsbegreppets djupaste innebörd är respekten för andras
frihet — och därför kan man säga, att genom den ömsesidighet och
tolerans, som är den sanna frihetens odödliga adelsmärke, skapar den
själv sina naturliga gränser.
Denna grundläggande princip — respekten för andras frihet —
gäller såväl förhållandet mellan individerna som mellan stat och
medborgare, den gäller olika trossamfund, grupper, åskådningar och
partier, den gäller vad som får sägas, skrivas och tryckas — och för
övrigt hela raden av företeelser i såväl det offentliga som det enskilda
livet. Det är denna frihetsprincip, nära besläktad med alla tiders
största broderskapsidé — klarast uttryckt i orden: "Allt vad I viljen
människorna skola göra eder, det gören I ock dem" — som, trots
den ofullkomliga tillämpningen bland ofullkomliga människor, dock
gör samlevnaden dräglig i ett samhälle, som gör livet värt att leva,
som bereder väg för kultur och utveckling.
Där diktaturen tillåtes lägga sin dödande hand över människornas
rättigheter, är det i första hand denna höga, livsbefrämjande princip
som tryckes ner i smutsen och förkväves. Och det folk, som
motståndslöst låter detta ske, begår andligt självmord. Vad som gör
diktaturen så djupt förhatlig är icke det förhållandet i och för sig,
att den innebär ett annat styrelsesätt än demokratin, utan dess
frihetsfientlighet, dess absoluta oförenlighet med frihetens principer. Det
mest avskräckande är, att diktaturen ställer statsbegreppet i
motsättning mot frihetsbegreppet i stället för att låta staten och friheten
vara de oskiljaktiga följeslagare som den mänskliga utvecklingen
förutsätter.
En svensk journalist, som gjort ett kortvarigt besök i Tyskland efter
Hitlers övertagande av makten — men före junimorden — framhöll
vid hemkomsten att tyskarna hade att välja mellan frihet och ordning
— och så valde de ordningen. Ingen framställning kan vara mera
grundfalsk än denna. Friheten är ingen ordningsfråga. När det
gäller ett avgörande där friheten är det ena alternativet, blir
ofriheten ovillkorligen det andra. Naturligtvis måste man kräva ordning i
ett samhälle, men den saken ligger på ett annat plan. Det kan
dock förtjäna påpekas, att om man i ordningskravet också inlägger krav på
ett visst mått av trygghet, så torde erfarenheten till fullo ha ådagalagt,
att detta tillgodoses mycket bättre under frihetens än under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
