Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Sven G. Lindquist: Om historieuppfattningens förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förefinnes en oklarhet i distinktionen mellan faktiska och medvetna
förhållanden, vilken emellertid här ej kan behandlas.). Om nu
produktivkrafterna emellertid orsaka nya produktionsförhållanden och
dessa stå i ett funktionellt avhängighetsförhållande till idéinnehållet,
så måste här följa att produktivkrafterna orsaka också den ändring
i idéinnehållet, som följer med ändringen i
produktionsförhållandena. Om med A:s ändring B:s ändring är given, så måste orsaken
till att A ändras också vara orsak till att B ändras. Men då
återstår ändå att lösa frågan om produktivkrafternas utveckling och
dess orsaker, så att i realiteten kommer man in på en infinit regress.
Säges det nu, att produktivkrafterna icke orsaka ändringen i
idéinnehållet, utan att detta företer en parallell utvecklingsserie med
produktionsförhållandena, så har man också sagt ut, att andligt och
materiellt överhuvudtaget icke kunna påverka varandra. Man går
tillbaka till Spinozas parallellteori och uppger försöket att förklara
samhällsutvecklingen utan demiurg.
Jag skall här endast i förbigående ta upp den rent materialistiska
tolkning, som Bucharin givit av den materialistiska
historieuppfattningen. Utgår man från en "tänkande materia" och ser
utvecklingen fram emot människans psyke såsom en evolutionär
komplicering av den materieorganisation, som också ger binnikemasken en
om ock "torftig ande", så har man gått långt utöver t. o. m. Büchner,
som ännu släpade med sig en mystisk "kraft", utan vilken materien
ej var tänkbar. Men hos Bucharin får funktionsbegreppet den
mening det saknar hos Engberg: samhällets andliga liv är en funktion
(= egenskap) hos produktivkrafterna. Materien har producerat det
andliga ur sig själv. Den är både subjekt och objekt! Hos Bucharin
blir också växelverkansteorin fullt konsekvent, det är för honom
intet problem, på vad sätt detta orsakande äger rum, eftersom det
psykiska i själva verket är materia och lyder under den mekaniska
kausalitetens lagar. Bucharin förlägger också den ytterst avgörande
instansen till produktivkrafterna. Man kan emellertid icke lösa det
kollektiva psykets problem utan att först lösa det individuella psykets
problem. Nu är ju för Bucharin det psykiska "en egenskap hos
den på ett visst sätt organiserade materien, dess funktion". Denna
definition är ohållbar. Och den är omarxistisk! För att en
utveckling skall kunna äga rum, måste där finnas motsatser. Bucharin
kan inte förklara det psykiska såsom en speciell organisering av
materien utan att samtidigt dra in en kraft, antingen immanent eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
