Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Sven G. Lindquist: Om historieuppfattningens förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
transcendent, som är orsak till denna materiens besynnerliga
utveckling. Annars måste han i materiebegreppet intänka "tänkandet"
såsom en kraft, den där är "orsaken till en möjlig eller verklig
rörelse" (Büchner). Och då är fältet uppgivet. En kraft, av vad slag
den vara må, är logiskt oskiljaktigt förenad med ett dialektiskt
materiebegrepp. Eller också får man acceptera den moderna fysiken,
som avsvär sig orsakslagen för de minsta materieenheterna. Men
då finnes heller ingen absolut kausalitet. Ingen, inte ens Steffen,
har kunnat bevisa att Marx var filosofisk materialist. Hos Marx
äro människorna ändå inte helt utelämnade åt blinda naturkrafters
göranden och låtanden — det innebure ju att Hegels demiurg kallats
till liv i ny gestalt. Marx’ materialistiska historieuppfattning
innebär, att människorna göra sin egen historia, men de göra den av
sig själva och av materien, icke efter något kosmiskt eller gudomligt
system.
För ett orsaksbetingat skeende — i synnerhet om detta tänkes
dialektiskt — måste verkligheten postuleras vara monistisk med en
okänd yttersta enhet (eller orsak) och två mot varandra stridande
modi. Marx säger ju för sin del på något ställe, att teorin blir
materiell makt, då den griper massorna, d. v. s. dikterar deras materiella
kroppars handlingar. Han har nödvändigtvis måst tänka sig teorin
— det psykiska — såsom i sig varande av icke materiell natur.
Den filosofiska eller naturvetenskapliga materialismen har ingenting
med Marx’ historieuppfattning att göra. Den kan inte lösa ens de
primära logiska motsatserna, mycket mindre förklara
historieutvecklingen.
Den materialistiska historieuppfattningen utgår från dualismen
mellan andligt och materiellt. De stå i dialektiskt förhållande till
varandra. Vi veta inte, om det finns ande utan materia eller materia
utan ande, men vi veta bestämt, att ande och materia existera jämte
varandra.
Om jag återgår till Engbergs resonnemang, så finner jag där
inskjutet mellan de abstrakta begreppen ande och materia en konkret
syntes: människan. Nu skulle enligt Marx och Engberg visserligen
människan vara brytningspunkten mellan det andliga och det
materiella, och bärare av utvecklingen. Människan förändrar
produktionstekniken, därigenom produktionsförhållandena, därigenom
idéinnehållet, som är hennes tankar om sig själv i sina sociala
förhållanden. Och Engberg ger det bekanta exemplet om människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
