Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Herman Stolpe: Demokrati och öppen diplomati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Herman Stolpe
vägar på grund av bristfällig information eller kanske hålles helt
utanför de reella beslut, som fattats.
Vill man anföra bevis för vilka betänkliga konsekvenser hemliga
överläggningar kunna få, behöver man ingalunda gå tillbaka till tiden
före världskriget, utan man kan anföra belysande fall även från
efterkrigstiden. År 1927 anordnade U. S. A., Storbritannien och Japan
en konferens i Geneve för att söka nå fram till vissa
flottöverenskommelser. Konferensen hade icke någonting att skaffa med N. F.,
ehuru den ägde rum i Geneve, vilket förtjänar att uttryckligen
framhävas, då dess misslyckande med orätt kommit att antasta N. F:s
rykte. Det visade sig, att de deltagande parterna infunno sig till
förhandlingarna med förslag, som under flera år i detalj utarbetats
inom vederbörande departement, vilka noga sett till, att ingenting
av förslagen släppts ut till offentligheten och där blivit föremål för
opinionsbildande behandling. De framlagda förslagen voro alltså
överraskningar icke blott för allmänheten i vederbörande länder utan
även för övriga förslagsställare vid konferensen. Då förslagen
därjämte voro utarbetade i detalj och icke blott i sina huvuddrag och
det givetvis tedde sig som en nationell prestigesak att pruta så litet
som möjligt, kunde konferensen icke leda till något egentligt
resultat. Pressen och den allmänna opinionen eggades upp genom
agitatoriska skildringar av motparternas förslag, varigenom möjligheterna
att nå positiva resultat ytterligare reducerades. Av detta och en
mångfald andra exempel kan man lara, att en öppen diplomati, som
kommer till användning endast för att tillspetsa den situation, som
skapats genom okloka hemliga förberedelser, är ytterst
fördärfbringande, ty den allmänna opinionen är ett reagibelt väsen, som lätt
tappar förnuftet, om den icke skötes med täkt och ansvarskänsla.
Det tillvägagångssätt, som borde ha tillämpats och som skulle varit
ett fullödigt uttryck för klok öppen diplomati, skisserar Salter på
följande sätt: Till en början borde enskilda förhandlingar mellan de
tre staterna förts, så att man kommit underfund med vissa
gemensamma huvudprinciper i en eventuell överenskommelse. Därefter
kunde en offentlig konferens ha ordnats, vid vilken huvudlinjerna i
en överenskommelse skisserats och skälen för och emot anförts,
varefter specialisterna i slutna kommissioner kunde beretts tillfälle att
utforma detalj förslag, samtidigt som den allmänna opinionen i olika
länder fått tillfälle att komma till uttryck. Efter någon tid borde en
ny offentlig konferens ha ägt rum, varvid de preliminära resultaten
utformats. Slutna exportkonferenser hållas så i mån av behov, ända
till dess enighet nåtts eller det klart visat sig, att enighet ej kunde nås.
I stället för att tillämpa dessa principer, förvärrade man den redan
förut elakartade situationen, därigenom att Storbritannien och
Frankrike gjorde en hemlig överenskommelse, avsedd att slutas i första
rummet bakom U. S. Ars rygg. Ryktet om denna hemliga
överenskommelse sipprade emellertid ut och i underhuset blev den föremål
för direkt interpellation. Man kunde emellertid anständigtvis ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
